Hunneberg 2015-03-10
Älgar såklart, massor av älghorn och flera uppstoppade älgar.
Min beundrande kollega råkade komma med på bilden.
Älgen nos har jag inte funderat på tidigare. Den är känsligare än hundens nos. Även bra på vintern med stor näshåla för då hinner inandningsluften värmas upp något innan luften kommer till lungorna.
I muséet fick vi även se bävrar, en varg som fallit ned i en varggrop och de andra fina svenska däggdjuren och skogsfåglarna.
Det ser nästan ut som att V-Gustaf har slumrat till lite på älgpasset. Ja dessa kungar som ska jaga älg. För detta behövs det en massa drevkarlar som driver fram älgar mot kungligheterna. Istället för kungajakt borde det kanske hellre kallas kungaslakt. En bror till min farfar var med som drevkarl en gång i tiden i början på 1900-talet. Då var det Oscar II som hade med sig Kaiser Wilhelm från Preussen och vill jag minnas även den spanske kungen var med. Min släkting hittade då vänstersidan av ett älghorn som han skulle ha överlämnat till det kungliga jaktlaget men han tyckte att det var kul att ha det själv. Han stoppade det under rocken och gick runt med det. Som tur var, var det inte det största hornet bara en tiotaggare och nu har jag detta hos mig.
En ny utsiktsplats vid Floklev upptäckte vi på vägen dit och utsikten var enastående. I horisonten kunde man skymta Kinnekulle och flygtornet vid Såtenäs. Det platta peneplanet anade vi under den platta åkermarken.
Intill fallet hittade vi denna ihåliga stam. Tur att inte Egon blåste omkull detta. På bilden en gammal fältbiolog som tittar ut! När eleverna kommer hit ska de få gissa på vilket träd det är.
Intill Byklevsfallet där vattnet forsar utöver trappliknande avsatser.
Vindfällen av stora träd gjorde att man inte såg den delen av Byklevsfallet med störst fallhöjd.
Efter besöket blev vi ännu mer tända på att ta hit våra elever.