Senhösten 2012-10-31

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka44/db12okt31.htm
 
Lite här och var finns det djur kvar i hagarna som betar och håller tillbaka buskaget tack och lov. Annars har vårt land blivit alltmer förbuskat. Det är grannen som håller ungdjur i denna hage men när de inte orkar längre riskerar flera hagar att med tiden växa igen.
 
 
 

De flesta träden har tappat sina löv vid det här laget men det finns en art som inte tappar sina löv så fort. Det är eken. Varför?

 

Den förklaring som jag fick en gång i tiden var att eken har inte anpassat sig helt och fullt till vårt klimat. I Medelhavsområdet är ekarna gröna året runt, städsegröna som botanikerna säger. Olika arter anpassar sig olika snabbt. Samma sak gäller även boken. I Danmark kan man finna ekar som är städsegröna men inte längre norrut.
 

Ekens historia i Sverige började för ca 9000 år sedan. Det var under vissa tider ett mycket viktigt trädslag. I över 1000 år har det varit ett av de mest uppskattade trädslagen.

 

"Inget av våra trädslag kan sägas ha varit mer utsatt för huggningar så speciellt inriktade på grovlek och kvistrenhet som eken. Detta har resulterat i brist på grova ekar av hög kvalitet varför ekproduktion har fått ett lågt anseende bland skogsägare. Redan på 800-talet började skeppsbyggeriet på allvar. De stora vikingaflottorna krävde ek för sina skepp. Sjöfartens blomstringstid, de efterföljande århundraden, krävde mången stor och grov ek. Under en lång tid framåt plockhögg man således de svenska ekskogarna. Mot medeltidens slut blev ekvirket av största betydelse för kronans flottbyggen. Det uppstod ett intresse från staten att ekskogarna inte skövlades av enskilda vilket i sin tur ledde till att staten började reglera tillgången.

 

Redan på 1300-talet kan man hitta regleringar av ekskogen. I Magnus Erikssons landslag av år 1317 stadgas att all huggning av ek, bok eller andra "bärande" träd, som behövs för skeppsbyggen eller andra statsändamål, straffas med böter. Fasta bötesbelopp fanns inom sockenlagarna redan på denna tid (Lundberg 1952). Tre mark per träd fick man böta om man stal en ek på annans mark. Även om bonden hade en ekstock liggande hemma på gårdsplanen var han tvungen att bevisa att han inte hade stulit den. Stocken skulle i närvaro av sex gode män jämföras med utpekad stubbe i skogen. Stämde inte ådringen fick han böta.

 

Liknande bestämmelser återfinns även i konung Kristoffers landslag 1442. Under nyare tid steg ekskogens värde alltmer. Gustav Vasa skärpte en del av bestämmelserna genom förordningar 1542 och 1558. I och med dessa blev det strängeligen förbjudet att hugga, fälla eller bryta "bärande" träd. Mer att läsa på http://pub.epsilon.slu.se/4189/1/Gustafson_P_1994.pdf

 

 
 
 
 
 

De stora sjöarna 2012-10-30

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka44/db12okt30.htm
 

Dessa sjöar började sin existens efter att det nordamerikanska istäcket hade smält undan.

Från början uppfattades dessa sjöar som så stora att även om man släppte ut föroreningar så skulle de inte kunna bli förorenade precis som en vetenskaplig expert en gång i tiden sa om Vänern. Men ack så fel. De stora sjöarna drabbades inte bara av övergödning på grund av allt avlopp som släpptes ut, utan även bekämpningsmedel, tungmetaller, klorerade kolväten drabbade sjöarna. Precis som med Vänern på 60-talet var dessa sjöar mer eller mindre kraftigt drabbade av föroreningar. Värst var det med lake Erie som är en grundare sjö och mer näringsrik vilket man kan se på flygbilden, mer grön färg.

 

Dessa sjöar har varit viktiga som fiskevatten, transportleder och för rekreation. Niagarafallen stoppade en gång i tiden sjöfarten mellan Lake Ontario och Lake Erie men genom kanalbyggen öppnades vattenvägar till Atlanten men även Mexicanska golfen. Nu kunde fartygen passera till sjöarna via slussar. Inte bara fartyg passerade utan även främmande invasiva arter som zebramusslor, nejonöga och en viss sillart vilka ställe till med stora problem och konkurrerade ut inhemska arter (sammanlagt 180 främmande arter även om inte alla är problematiska). En sötvattenart av lax utrotades nästan ungeför som vår egen Gullspångslax.

 

Det kom en vändpunkt i slutet på 60-talet då man förstod att det här går inte längre. Förbud mot PCB och DDT infördes, fler reningsverk byggdes. De invaderade arterna bekämpades och sakta men säkert har miljön förbättrats men det återstår fortfarande arbete med miljön i dessa sjöar. På diagrammen nedan ser du hur arbetet mot miljöföroreningarna har framsridit på liknande sättt som vi ser i Sverige.

 

PCB i ämne i vissa oljor och plaster. På diagrammet ser vi minskningen från 1991 men det var ännu värre tidigare.

 

 

Lake Michigan var värst ute på 70-talet.

 
PBDE är ett flamskyddsmedel, vi kan se minskningarna från år 2000 och återigen var Lake Michigan mest illa ute.
 
 

Den endemiska sötvattenslaxen har även den räddats men den har inte ännu återtagit alla sina forna områden.

 

Stillahavslax planterades in och förökade sig bra. Det blev en stor sportfiskeframgång. De levde på den invasiva sillarten men nu när den är nästan uppäten har denna laxart minskat rejält. I Lake Ontario finns den Atlantiska laxen naturligt och den har hämtat sig från tidigare utfiskning, en annan succehistoria. Om du vill läsa om hur man arbetar med restaurera sjöarna så läs

http://greatlakesrestoration.us/pdfs/real-results-201202.pdf  .

I allmänhet kan man säga att vattenkvalitén har förbättrats rejält sedan 1969.
 
 
 
 

 

 

 

 

Rimfrost.no 2012-10-29

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka44/db12okt29.htm
 

Med hjälp av denna sida kan du själv se hur den globala uppvärmningen har framskridit men även att denna är ojämn. Du får även en möjlighet att komma bort från årsmedeltemperaturens dominans som finns i alla vanliga diagram. Har lagt in länken till denna med kommentarer bland de andra länkarna http://lagmansnatursida.se/lankar.htm

 

Här finns inte bara länder och orter utan även regioner som "The Pacific". När jag plockade fram olika ögrupper upptäckte jag att alla inte hade  drabbats av den globala uppvärmningen. Man kan även skapa ett rimfrost-medel (average) och gör man det över "The Pacific" får man följnade kurva:
 
 

The Pacific eller som vi säger Stilla Havet är ca 35 % av den totala ytan på jorden och ingen uppvärmning. Knepigt eller hur? Då funderade jag på hur det var med havstemperaturen. Hittade ett antal diagram som kan vara intressanta i detta sammanhang.

Från siten http://www.climate4you.com/  Det går tillbaka så långt som det finns satellitmätningar.

 

Monthly average temperatures in the uppermost 300 m of the Pacific Ocean between 130oE and 80oW according to the NOAA Climate Prediction Center.  For geographical location of transect please see map above. The thin line indicate monthly values, and the thick line is the simple running 7 year average. Reference period: 1981-2010. Last month shown: September 2012. Latest diagram update: 8 October 2012.
 

Här ser vi temperaturen i ett bälte tvärs över Stilla havet vid ekvatorn. Ett motsvarande diagram från den amerikanska  klimat forskningsorganisationen "NOAA" National Oceanic and Atmospheric Administration. Väderfenomenen El Nino - La Nina avgörs med hjälp av mätningar av ytvattentemperaturen och här ser vi ett diagram tillbaks till 1950. Ett avvikelsediagram ganska så symmetriskt. http://www.ncdc.noaa.gov/teleconnections/enso/indicators/sst.php

 
Men vi kan gå längre tillbaka i tiden, till i slutet på 1800-talet enligt följande diagram:
 

http://bobtisdale.blogspot.se/2009/09/el-nino-events-are-not-getting-stronger.html

Detta var de centrala delarna av Stilla Havet. I de norra delarna finns ett fenomen som kallas PDO och som man även håller koll på med hjälp av ytvattentemperaturen. 

På denna karta ser du det kraftigt blå området med det röda intill den amerikanska kontinenten. Det är i detta område nära den amerikanska kontinenten som man mäterPDO. Söder om i det röda området vid ekvatorn mäter man El Nino - La Nina.

Bilden visar positivt PDO samtidigt med en El Nino.
 
 
Till detta har man ett index som kallas PDO-index som baseras på havstemperatur men även lufttryck. Men vad jag förstår är havstemperaturen det viktigaste. Nedan har du ett PDO-index.
 

http://www.cgd.ucar.edu/cas/cdeser/Docs/deser.sstvariability.annrevmarsci10.pdf

 

Svängningarna i temperaturna i Stilla havet påverkar klimatet på många platser på jorden och är således viktiga att förstå. Men svängningarna under de senaste 100 åren tycks vara ganska symmetriska runt ett medelvärde.
 
Södra Stilla havet då? Följande rekonstruerade diagram hittade jag.
 

http://bobtisdale.blogspot.se/2008/07/sst-reconstructions.html

Under 1900-talet en ganska jämn temperatur i södra Stilla havet.
 

När jag höll på med att surfa runt hittade jag detta lilla roliga diagram där man satt ihop fyra havsregioner.

SST=Sea Surface Temperature

Fig. 6. Time series of SST anomalies for four selected regions. (The regions were: SST1 a small area straddling the equator at 230°E; SST2 a larger region covering most of the tropical and subtropical eastern and central Pacific Ocean; SST3 all oceans between 30°S and 30°N; and SST4 all oceans between 60°S and 60°N and respectively, on the figure). All series have been smoothed with a 10-point filter.

 

Denna simulering går 500 år tillbaka i tiden. Fråga mig inte bara hur de har gjort detta. Havstemperaturen har svängt fram och tillbaka under dessa fem hundra år.
 

Titeln på denna forskningartikel var "Natural climatic variability and Sahelian rainfall trends"

Slutsatsen man kommer till är följande: Thus, this particular simulation suggests that the recent anomalous Sahelian rainfall can be attributed to natural climatic variability originating with SST anomalies in the Pacific Ocean.

Ett exempel på hur svängningarna av temperaturen i Stilla Havet påverkar klimatet i den västra delen av Afrika och inte bara runt själva Stilla Havet.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0921818199000648

 

Slutligen ett diagram  som visar temperaturen från topp till botten av Stilla Havet i en linje från söder till norr. Vi har lite värme på ytan som tur är men sedan är det kallt.

 

Vertical section of potential temperature (°C) along 150°W from data collected in 1991-1993 as part of the World Ocean Circulation Experiment. Data north of Hawaii were collected in 1984 (Talley et al., 1991). Potential temperature is the temperature a parcel of water would have if moved to the sea surface with no change in heat content, and is lower than measured temperature since temperature increases when water is compressed due to the high pressure in the ocean. http://sam.ucsd.edu/papers/talley_tropical_pacific.html