Växthuseffekten 2015-09-24

 http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2015/vecka39/db15sep24.htm
 

Varför det är lätt att förstå att växthuseffekten är koncentrerad till ekvatorsområdet!

1. Den vanliga vilseledande växthusmodellen. Ofta solstrålar i Zenit på högre breddgrader. Växthuseffekten jämt fördelad runt jorden. Det finns fullt med bilder som denna på nätet. Har letat efter en bild/teckning som försöker visa att växthuseffekten är betydligt större kring ekvatorsområdet men har inte hittat någon.


 

2. Genomsnittlig solinstrålning på jorden. Mest instrålning kring ekvatorsområdet. Den mäts vid jordytan. I Amazonas är det ingen röd färg beroende på att många moln blockerar instrålningen. Men väldigt mycket instrålning i Sahara och Arabien, inga moln som hindrar instrålningen.

 

 

 

3. Nettoinstrålningen. Lägg märke till att nettoinstrålningen inte är så stor i Sahara. Den är tom negativ. Utstrålningen är större än instrålningen. Växthuseffekten är jättedålig över öknar. Knappast ingen vattenånga, bara koldioxid i atmosfären. Men över haven med mycket vattenånga är nettoinstrålningen störst. Utstrålningen av energi blockeras effektivt av vattenånga och moln. Vattenångan är den effektivaste växthusgasen. Enligt KVA står vattenånga för ca 80 % av växthuseffekten. I tropikernas måste vatten ångan stå för uppemot 100 %, kanske ca 95 %.

 

 

 
 

4. Jordens energibalans. Överskott i tropikområdet, underskott utåt polerna. Energitransport genom vindar och havsströmmar norrut och söderut. Sahara och Arabien representerar en märkbar avvikelse som inte kommer fram i detta generella diagram.

 

 

 

5. Vattenångans fördelning vid markytan och uppåt i atmosfären. I genomsnitt är det ca 1 % vattenånga i jordens atmosfär. I tropikerna kan det vara upp till 4 %. Se på den mörkröda fägen i diagrammet. Koncentrerad mellan 30 grader nord o 30 grader syd. Vattenångan finns mest vid jordytan och mängden avtar snabbt efter ca 1000 m.

 

 

 
 

Nästa bild visar den geografiska utbredningen av vattenångan. Även här en lägre halt över norra Afrika.

 

 

 
 

6. Golfströmmen är viktig för att föra växthuseffektvärme norrut. Vi som bor i Skandinavien är tacksamma över att ha fått lite extra växthuseffektvärme till våra breddgrader. Det har gjort det möjligt för Sverige att bli världens mest tätbefolkad land på dessa nordliga breddgrader.

 

 

 
7. Återreflekterad långvågig strålning från Atmosfären till jordytan. Även här ser vi hur norra Afrika avviker både i januari och juli. Dålig växthuseffekt över denna del. Växthuseffekten är sämre över öknar; brist på vattenånga. Svag växthuseffekt över höga berg; tunnare luft, över polerna; kallare luft.

På diagarmmet ser vi också att gul färg når längst norrut i jan över norra Atlanten. Varmare vatten, mer vattenånga, mer växthuseffekt, och Golfströmmen för med sig härlig värme.

 

Se gärna http://www.atmos-chem-phys.net/4/127/2004/acp-4-127-2004.pdf

 

 

 
 

Sammanfattning: Ingen har lyckats framställa växthuseffekten grafiskt på ett korrekt sätt. Saknar också en kartbild över utbredningen av växthuseffektens styrka i rapporterna från IPCC. IPCC säger i sin förra rapport att växthuseffekten är störst över området kring ekvatorn. Det bekräftades också för mig av Prof Ulf Molau (är en del av Arbetsgrupp II i IPCC) vid en föreläsning i Vara den 7 oktober 2014. Vi en senare föreläsning i Vara av Per Holmgrem ställde jag frågan om det kan vara så att ca 70 % av växthuseffekten finns mellen 30 breddgraden nord och motsvarande i syd. Han blev först tyst, tänkte efter och svarade sedan att det låter mycket rimligt.

 

Första förutsättningen för växthuseffekt är solinstrålning, störst i området vid ekvatorn.

 

Andra förutsättningen är växthusgaser vilka är mest koncentrerade till ekvatorsområdet tack var mycket vattenånga i atmosfären. Sammantaget bör det vara enkelt att förstå att växthuseffekten är koncentrerad till ekvatorsområdet precis som IPCC säger.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landhöjningen 2015-09-22

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2015/vecka39/db15sep22.htm
 

1700-talet fördes det livliga diskussioner om vattenminskningen längs de svenska kusterna. Det finner man bla i boken Pehr Kalm, Västgöta ochBohuslänska Resan1742. Där redogör han för uppfattningen bland bohuslänningarna om havsytan. Pehr Kalm var en lärjunge till Linné.

 

 
 
 
 
 

I SMHI:s Faktablad sägs det ”Sverige har den längsta havsvattenståndsserien i världen, den s k Stockholmsserien (se figur 1). I Stockholm påbörjades nmätningarna av havsvattenstånd vid Slussen redan 1774. Mätningarna tillkom på order av den svenske kungen Gustav III, för att utröna nivåskillnaderna mellan Mälaren och Saltsjön (Östersjön). Under 1840-talet tillkom fler stationer för att man ville klarlägga den s k vattenminskningen. På den tiden var det inte helt klarlagt hur det kom sig att vattnet verkade försvinna, speciellt längs Norrlandskusten. Tidiga resultat från mätningarna visade dock på att det måste vara landet som höjer sig eftersom förändringarna skiljde sig markant åt vid jämförelser mellan stationer i södra och norra Sverige.”

 

 

 

Hur är då en mareograf (tide gauge på engelska) konstruerad? Se bild
 
 

från Faktabladet hämtar vi följande info.

Figur 5. Skiss som visar principen för vattenståndsmätning

m h a flottör- och brunnteknik. Inuti huset (mareografen eller pegeln), finns diverse olika utrustningar. Pegeln består av en brunn av betongrör förbunden med havet via ett rör som mynnar några meter under havsytan. Denna konstruktion gör att vågrörelsernadämpas och gör det också möjligt att mäta vattenståndet under is. Vattennivån registreras automatiskt med hjälp av flottörer som sitter ihop med mätutrustningen med en

tunn vajer. En skrivare registrerar vattenståndet grafiskt på ett diagram. Dessa diagram jämförs sedan mot de automatiskt insamlade värdena från stationen. Om stationen saknar automatutrustning digitaliseras diagrammen så att data blir tillgängliga i digital form”.

 

 

Vi får även veta att: ”Eftersom lufttrycket ett normalt år varierar mellan 950 och 1050 hPa så varierar vattenståndetpå grund av detta mellan +63 cm och -37 cm”. (Lufttrycket har alltså större betydelse än vad man tror).........Längs med den svenska kusten är tidvattnet relativt svagt p g a att tidvattnet dämpas över Nordsjön. Vid norra västkusten är det som störst, med en variation på nästan 60 cm (skillnad mellan lägsta och högsta), för att sedan avta söderut och ju längre in i Östersjön man kommer desto svagare är tidvattnet. Perioden (tiden mellan två hög- eller lågvatten) är 12 timmar och 25 minuter och beror på att månens dragningskraft har störst inflytande på tidvattnet”.

 

 

 

Det är mycket som påverkar vattenståndet men på lång sikt är det främst glaciärsmältningen och uppvärmningen.