Biologisk mångfald 2012-09-28

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka39/db12sep28.htm
 
När det gäller biologisk mångfald är det fråga om antalet arter, mängden av dessa och variationen inom arterna. En blomsteräng som denna är också rik på fjärilar, blomflugor, humlor av olika slag osv. Detta område är inhägnat så att inte alla turisterna här ska trampa ned gräset och örterna, för det är en slåtteräng som ska slås med lie under juli månad. Mellan 30 - 50 arter per kvadratmeter är en imponerande mångfald, men slutar människan att använda marken kommer detta område på cirka 20 -30 års sikt att bli märkbart artfattigare. Träden kommer att invadera området som visades på "Dagens bild". Mängder av betesmarker och de flesta slåtterängarna har försvunnit pga industrialiseringen av jordbruket och den svenska jordbrukspolitiken. Detta för med sig en minskning av den biologiska mångfalden. Ska vi i Sverige stoppa denna minskning är det på detta område vi ska göra en insats och här hjälper inga stora rovdjur.
 
I rovdjursföreningens skrift om de stora rovdjurens ekologiska betydelse i Skandinavien tar de ofta exempel från Nordamerika och andra länder. Rovdjuren har där begränsat älgstammens täthet till en femtedel av ekosystemets bärkraft. I andra ekosystem är denna bara en sjundedel av det möjliga får vi veta. Men det som gäller för Nordamerika gäller kanske inte gäller helt fullt i Sverige.
 
Det gäller till exempel inte björnarnas fröspridning som han tar upp i skriften. I Centralasien äter björnar vilda äpplen för att få upp hullet inför vintersömnen. Hos oss är det fråga om att äta blåbär. I Alaska äter de laxar, likadant i Fjärran Östern. Forskare tror att björnar har varit viktiga för att sprida äpplearter runt om i Centralasien. Att björnar kanske var viktiga för fröspridningen av äpplen är inte samma sak som att de är viktiga för fröspridning i Sverige. Att björnar är en del av en viktig kvävetransport från havet och laxarna i Nordamerika är inte samma sak som att björnana i Skandinavien är en lika viktig del av kvävetranporten här. Ekosystemen är olika. Det är en sak som rovdjursexperten Liberg hade insett. ”Det förefaller som kanske förväntningarna på rovdjurens roll i ekosystemen är något överdrivna i Sverige”, säger Olof Liberg, Sveriges ledande vargforskare.
 

Detta skulle kunna vara riktat mot rovdjurförenings skrift. Likaså Urban Emanuelssons uttalande om att " Rovdjursförvaltningen måste också vara rimlig. Håller vi för fanatiskt på varg, järv och lo kan vi slå ut mängder av andra arter".

 

Rovdjurföreningen ser inget positivt på människan i ekosystemen. Rovdjuren gör det bättre så stör dem inte i deras viktiga arbete. Detta är kanske deras viktigaste slutsats.

 

De arter som idag finns i vårt land har allesammans vandrat in efter istiden, den ena efter den andra. Vilken del hade rovdjuren i detta? Deltog dessa djur i fröspridningen så att våra ekosystem blev rikare. Människan har fört in olika arter som ökat den biologiska mångfalden undan för undan. Vi kan bara tänka på munkarna och medicinalväxter av olika slag.

 

Det som mest har påverkat fördelningen av olika växtarter är klimatet. Under stenåldern och något efter var de "ädla lövträden" mer spridda norrut på grund av värmen. På samma sätt ser vi idag en vandring norrut av boken och det är klimatet som ligger bakom detta. Alla växter som fanns innan de senaste istiderna har inte återinvandrat. De upprepade istiderna har gjort vår flora fattigare.
 
Att överdriva de stora rovdjurens roll gör det inte rovdjurföreningens skrift trovärdig. Men det finns fler saker att säga om detta. Fortsättning följer.
 
 
 
 
 

Varg en mesopredator i fjärran östern 2012-09-27

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka39/db12sep27.htm
 

Vi kan hålla med Ordiz att det är inte bra att mesopredatorerna blir för många. För många räver eller prärievargar är kanske inte bra. Han skriver: "Vidare har, som Prugh m. fl . (2009) och Brashares m. fl . (2010) visat i sammanfattningar av aktuell forskning, förluster av topp-predatorer till följd av förföljelse och förändringar av habitat lett till explosionsartade ökningar av mesopredatorpopulationer på många håll i världen. Det har påverkat hav, floder, skogar och gräsmarker negativt och ökat påfrestningarna på bytesdjur som redan tidigare i många fall befann sig i utsatta lägen."

 

Om den sibiriska tigern skriver han följande "att amurtiger (Panthera tigris altaica) och varg förefaller skapa ett uppifrån-ned-tryck i ekosystemet i Sikhote-Alin, genom att interagera genom konkurrens. Det tyder på att den direkta effekten på bytesarterna är olika för de båda rovdjursarterna, vilket gör det osannolikt att deras påverkan på ekosystemet är likvärdig. Exemplen inte bara bekräftar styrkan i predationen från stora rovdjursarter utan belyser också vikten av att bevara grupper av stora rovdjur med förmåga att spela sin bestämmande ekologiska roll".

 

Vi måste bevara grupper av stora rovdjur för att de ska spela sin ekologiska roll säger han.

Tigern och vargen "interagerar genom konkurrens" säger han. Hur ser då denna konkurrens ut?

 

 

Detta diagram är från en rapport om "Tigers and Wolves in the Russian Far East:

Competitive Exclusion, Functional Redundancy, and Conservation Implications" av Dale G. Miquelle et Al, en forskare som han hänvisar till. http://www.nfwf.org/AM/Template.cfm?Section=Home&CONTENTID=2638&TEMPLATE=/CM/ContentDisplay.cfm

 

Konkurrenssituationen är så att när tigern ökar i antal försvinner vargen. Vargen är här en mesopredator. Då den sibiriska tigern nästan utrotades från sitt område ökade vargarna i antal och de var besvärligare för bönderna. I Wikipedia läser vi följande översatt till svenska "Tigrar håller ned vargarnas antal nästan till utrotning eller till så låga antal att de gör dem till en funktionellt/ekologiskt obetydlig del av ekosystemet. Vargar undgår konkurrens/utrotning från tigrar endast när människan utrotar tigrar. I områden där vargar och tigrar möts konkurrerar de till stor del om samma kost, vilket resulterar i hård konkurrens.
 

Varg och tigerinteraktioner är väl dokumenterade i Sikhote-Alin, där det fram till början av 20-talet fanns mycket få vargar. Vargantalet  ökade i regionen efter att tigrarna till stor del eliminerats under den ryska koloniseringen i slutet av 19-talet och början av 20-talet. Detta bekräftas av infödda invånare i regionen vilka hävdar att de inte hade något minne av vargar som levde i Sikhote-Alin fram till 1930-talet, då tigerantalet minskade betydligt. Idag är vargarna sällsynta i tigerns livsmiljö, de finns i spridda små fickor och oftast ses de som vandrande enstöringar eller i små grupper. Vittnesmål om samspelet mellan de två arterna visar att tigrar ibland jagar vargar från deras byte, medan vargar äter på tigerdödat byte. Tigrar är inte kända för att äta vargar, men det finns fyra oberoende uppgifter om att tigrar dödar vargar utan att äta dem.

 

Denna konkurrens som leder till att vargar försvinner där det finns tigrar har använts av ryska naturvårdare för att övertyga jägare i Fjärran Östern att tolerera de stora katterna, eftersom de inte begränsar klövdjurspopulationer så mycket som vargar och är effektiva till att kontrollera vargarnas antal."  http://en.wikipedia.org/wiki/Siberian_tiger 

 

Till skillnad från den bengaliska tigern blir de sibiriska tigrarna sällan människätare. Det har också visats på senare tid att den utdöda kaspiska tigren är nästan genetiskt identisk med den sibiriska. Tidigare utbredningsområde för den sibiriska och kaspiska tigren var ett bälte över cantralsien och större delan av norra Ostasien. Vargen hade då ett mindre utbredningsområde. Den var en mesopredator.

 

När de verkliga toppredatorerna har utrotats blir det mer mesopredatorer enligt Ordiz. Det blir besvärligare för människorna som med prärievargar i USA.

 

Slutsatsen är att vargarna minskar klövdjurens antal mer än tigrarna och varför är detta så bra att vargarna i sin ekologiska roll inte får störas utan att de ska tillbaka till sitt förhistoriska antal enligt Ordiz får vi inte svaret på. Fortsättning följer.

 

 

 

 

 
 

 

 

Kan stora rovdjur anpassa sig till människor? 2012-09-26

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka39/db12sep26.htm
 

Chitwan parken hyser ca 50 arter av däggdjur. Ett flertal kattdjur, sex arter förutom tiger ca 150 st, en ökande noshörningspopulation, en ökande population av gaurer som är det största nötkreaturet i vår värld. Parken är också ett världsarv se http://whc.unesco.org/en/list/284

http://en.wikipedia.org/wiki/Chitwan_National_Park

 

Men parken är inte bara till för djur. Den lokala befolkningen bor vid parkens utkant men hämtar gräs och ved/trä från parken. Soldater patrullerar parken mot tjuvskytte av noshöningar. Många turister besöker parken. Ändå fungerar det för tigern och konflikterna lyser i stort med sin frånvaro.

http://chans-net.org/news/tigers-take-night-shift-coexist-people

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tigrar-tar-nattskiftet
 

Läste om tigrarna i parken och dess anpassning till människor idag och det ger en intressant aspekt på detta som rovdjursföreningen för fram genom sin skrift om de stora rovdjurens ekologiska roll. Författaren nämner också att rovdjurs beteende kan påverkas. Rovdjuren påverkar bytesdjurens beteende berättar författaren. Bytesdjuren söker sig till andra platser, de blir stressade så att förökningen minskar och på så sätt hålls populationen nere förutom att rovdjuren äter bytesdjuren. Han nämner också att människans "förföljelse" kan ha orsakat att brunbjörnar på vissa platser  blivit mer försiktiga och nattaktiva och att detta även gäller vissa vargar. Men slutsatsen han drar är att de stora rovdjurens beteende, dess sätt att jaga bytesdjur får inte störas. Det känns lite som att hans sluts är bestämd i förväg.

Mer i morgon om detta.
 
Bild från Chitwan Nationalpark