Kinnekulles pärlor 2012-06-01

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka22/db12jun01.htm

Först gick turen till Österplana hed. Där blommade Sankte Pers nycklar för fullt. Vi har en sådan blomning för att det är gamla betesmarker. Som jämförelse bad jag mina elever att titta på andra sidan ett stängsel där det inre är betesmark. Där var det tätt med buskar och inte en enda orkidé. Så skulle det vara på hela Österplana hed om inte människan hade öppnat upp och trängt tillbaka skogen. Många orkidéer har katolska namn som Jungfru Marie nycklar, Johannesnycklar vilka blommar senare på Österplana. Adam och Eva som finns på Österplana vall hade inte kommit igång ännu. Förr i tiden var det ännu fler blommor som hade bibliska namn. Linné invände mot detta. Han tyckte att man skulle ha respekt för de bibliska personerna men alla blommorna på ängen skulle inte kallas upp efter dessa. Har du förresten hört talas om Jungfru Marie sänghalm. Vilket namn på en blomma som vi idag mest kallar för gulmåra. Men Orkidéerna har behållit sina katolska namn, ett arv från den tid då Sverige var katolskt. Sankte Pers nycklar blommar i tusental på Österplana hed. Vi lekte lite med Sankte Per nycklar, min penna fick föreställa ett bi. Stoppade in den i en liten blomma och vips klistrade blomman på två stycken pollenklubbor på pennspetsen och sedan kunde vi se hur dessa sakta böjde sig framåt. Tänkt dig ett bi som sticker in sitt huvud i blomman och får två stycken pollenklubbor påklistrade på huvudet. När biet sedan flyger iväg ser det ut som att biet har horn på huvudet. När sedan biet flyger till nästa blomma  av samma art för att suga nektar kommer pollenklubborna att träffa pistillen mitt i prick och pollenkornen lämnas på rätt plats. Pröva på att leka med blommorna på samma sätt så får du se hur det går till. Nedan en bild på Sankte Pers nycklar.



Nedanför dessa blommor skymtade vi ett vitt fält. Det var ängsullen som blommade för fullt.

 

Har aldrig sett så många flugblomster någon gång tidigare. Men min kameramobil tyckte bättre om gräset bakom  dessa små fantastiska orkidéer så skärpan blev inte helt perfekt.

 

En annan lite söt blomma är Jungfrulinet. Lika blå som en linblomma men inte öppen, den är jungfrulig, den är oöppnad.

 

Efter Österplana hed var det Munkängarna som idag inte är mycket till ängar utan en tät lövskog med en intensiv vårblomning innan trädens lövtak stänger ute mycket av ljuset. Här är det som förr i tiden sa jag till mina elever och tänkte på min tid på De la Gardie då jag ofta var med eleverna på Kinnekulle.  Det är inte så många ställen i Sverige man kan se denna blomning.

 

Guckuskon vid Hjelmsäter blommade också för fullt.

 




Vi ägnade oss även åt en del geologi. Letade fossil i kalkstenslager och bland alunskiffer. Vid munkängarna ser man rundade formationer längs kalkstensklipporna på en längre sträcka. Det är den gamla strandlinjen där vi tog en paus och som nu ligger högt över havsytan tack vara landhöjningen sedan istiden.

Vi hann också med ett litet besök på Hällekis arboretum där man kan beskåda både Gingkoträdet och Metasequoiaträdet. Ovanliga träd från Kina vilka först hittades i fossil form innan de levande exemplaren hittades.

Detta var lite om blomningen på Kinnekulle.

 

 

 

 

 

 

 

Elefantens utveckling 2012-05-30

Några studier från 1999 på afrikanskt elefantfoster tyder på att elefanterna kan ha utvecklats från vattenlevande djur, och att de är nära relaterade till Sirenia (Dugong och manater), och att grenarna Proboscidea (snabeldjur) och sjökorna (Sirenia) måste dela en gemensam förfader. Detta tyder på att elefanter inte har så nära anknytning till Hyraxes, klippgrävlingar som man trodde tidigare, men definitivt har nära anknytning till Sirenia. Elefanterna släkträd hittar du nedan, i mitten hittar du utvecklingsträdet till de moderna elefanterna.



Under årmiljonerna från 60 miljoner år sedan fram till cirka 5 miljoner år sedan utvecklades många idag utdöda grenar av elefantsläktet. Nedan ser att alla elefantdjur inte hade så fina snablar.



I mitten Gomphotherium:

Anfadern till dagens elefanter anses vara Primelephas. Denna gren utvecklades troligen för 16 miljoner år sedan. Den delar sig för ungefär 3-4 miljoner år sedan i 3 olika grupper:

• Mammuthus (Mammut)

• Elephas (Asiatisk elefant)

• Loxodonta (Afrikansk elefant)

Levande elefanter idag, tre arter:

• African bush elephant

• African forest elephant

• Asian elephant

• (Motty the crossbreed, en hybrid mellan asiatisk och afrikansk elefant, blev bara två veckor gammal)

Mammutarna utvecklades för ungefär 4 miljoner år sedan i Afrika. (I själva verket levde mammutar jämsides med elefanter under mer än fyra miljoner år i tropiska Afrika en längre tidsperiod än deras arktiska anpassning.)

 

Släktet mammutar var en grupp av arter som förmodligen utvecklades från släktet stegodon eller släktet mastodon. Det finns delade meningar om detta. Mammutarna utvandrade från Afrika till Europa, Asien och slutligen för 1,8 miljoner år sedan till Nordamerika över Beringssund. (En viss begreppsförvirring råder om mammutar, Mammutar är varje art av släktet Mammuthus på latin. Den Nordamerikanska mastodonten har släktnamnet Mammut på Latin)

 

 

Mammutarna var inte så märkbart större än de Afrikanska elefanternas som lever idag. En full vuxen mammut tjur kunde bli mellan 2,8 m till 3,0 när dvärgsorterna bara blev mellan 1,8 m till 2,3 m stora upp till axeln. Andra utmärkande drag kan till exempel vara:

• En hög knöl på huvudet. Ganska små öron. De har troligtvis haft en sorts puckel över skuldrorna. De hade betar som var mellan 4-5 m långa.  Deras tänder var platta för att de skulle kunna äta grovt tundragräs. Båda könen hade betar. Vissa betar var raka och andra var böjda.  De hade en sluttande bakdel.  I ändan av deras snabel fanns det 2 fingerliknande utväxter som gjorde att de kunde greppa saker lättare.

De sista mammutarna som dör ut är dvärgmammutarna på Wrangelön norr om östsibirien.

Deniotherium

Deniotherium (”det fasansfulla vilddjuret”) även kallad Hoe Tusker är en nu mera utdöd gren från elefanternas släktträd, detta var en riktigt stor best som kanske var uppemot 5 meter i mankhöjd och den kan ha vägt upp mot 10 ton eller mer. Detta tros ha varit det tredje största landdjur som har existerat. Det som är utmärkande för denna art var kortare snabel och nedåtböjda betar från underkäken. Man tror att de kan ha använt sina betar till att gräva fram rötter, knölar och skala av bark från träd. Deras kranium var kort, lågt och platt, det kan tyda på att det inte vara så intelligenta. Den fanns i vissa delar av Asien, Afrika och Europa under dess levnadstid. Denna gren avvek från stamträdet för ungefär 36 miljoner sedan och dog ut för ca 2 miljoner år sedan.

Stegodon en systergrupp till de mer sentida elefanterna vilken hade mera raka betar.

 

 

Arbetet gjort av Emelie Tengström

 

 

 

Atlanten världens saltaste hav 2012-05-28

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka22/db12maj28.htm

Detta att fuktig luft blåser över Panamanäset medför en transport av sötvatten från Atlanten till Stilla havet. Denna transport är enligt A Stigebrandt prof. Oceanografi i Gbg ca 30 000 m3 per sekund vilket är nästan lika mycket som Kongoflodens medelvattenflöde.  Det är så mycket att detta påverkar att salthalten i Stilla Havet trots en större storlek är lägre än i Atlanten. Att salthalten är högre i Atlanten har betydelse för vattenomsättningen. Salt ytvatten förs med de s.k.  Golfströmmen upp i norra Atlanten. Där sker det en avkylning av det salta vattnet. Avkylt saltvatten är tyngre och detta sjunker till botten vilket är en viktig del av den globala vattenomsättningen som brukar kallas ”Great ocean conveyor  belt”.  Se en förenklad framställning av detta på bilden nedan.

Det finns också en viss nedtransport av saltvatten vid Antarktis men den är inte lika stor.

Det har ibland skrivits i tidningar om att Golfströmmen skulle kunna stoppas av sötvattensflöde från glaciärsmältningen på Grönland. Om detta skulle bli en verklighet måste sötvattensflödet från Grönlandsisen vara större än sötvattenstransporten över Panamanäset.



Hur stor är då issmältningen av Grönlands glaciärer? ESA kom med en rapport år 2005 som visade att Grönlands volym ökade. Efter detta har det kommit ett antal rapporter som har talat om att avsmältningen har ökat. IPCC 2007 räknade med ett nettoflöde på¨1000 -3000 m3 per sekund och att det skulle öka till ca 40 000 m3 per sekund fram till år 2100. I maj i år kom det en rapport i tidningen Science som berättade om en undersökning av 216 glaciärer som mynnar ut från det stora centrala istäcket. Totalt sett smälter det betydligt mindre än beräknat säger författarna. Kanske kan det bidra med ett par cm till havsytehöjning till år 2100.  Samman sak med Himalayas och Pamirs glaciärer m.fl. det smälter knappast ingenting visade en rapport som kom i februari. Frågan är vad allt vattnet ska komma ifrån för att höja havsytan 1 -2 m som vissa påstår.

Men en sak som är intressant är hur haven påverkar klimatet. Det är något som borde framhållas lite mer. Detta med transport av sötvatten över Panamanäset är en viktig sak. Ska återkomma med fler saker i morgon.