Tidig vår 2012-03-29

Alla jag känner gillar att våren kommer tidigt. Det blir en längre växtsäsong och småfåglarna kan kanske få en extra kull med ungar. Det behövs verkligen nu när det är så många katter i landet och sparvhökarna har ökat rejält.

Detta att vårarna kommer tidigare innebär inte att vintrarna försvinner som vissa felaktigt har fått för sig.





Vinterutbredningen/snöutbredningen har inte ändrat på sig. Jag tror inte att vi behöver vara rädda för att svenskarna måste ställa in Vasaloppet i framtiden som en kändismeteorolog har påstått.

Passa på att njuta av våren och oroa dig inte för alla dessa domedagsprofeter som älskar att måla upp en viss figur på väggen.

Jag tror att det ligger något i den artikel som bloggen TCS skriver
http://mises.org/daily/5955/The-Seven-Rules-of-Bureaucracy

 

Byråkraternas och politikernas grundregler.

Rule #1: Maintain the problem at all costs! The problem is the basis of power, perks, privileges, and security.

Rule #2: Use crisis and perceived crisis to increase your power and control.

Rule #3: If there are not enough crises, manufacture them, even from nature, where none exist.

Rule #4: Control the flow and release of information while feigning openness.

Rule #5: Maximize public-relations exposure by creating a cover story that appeals to the universal need to help people.

Rule #6: Create vested support groups by distributing concentrated benefits and/or entitlements to these special interests, while distributing the costs broadly to one’s political opponents.

Rule #7: Demonize the truth tellers who have the temerity to say, ”The emperor has no clothes.”

 

 

 

Utrotning av megafaunan 2012-03-28

Det har skrivits mycket om detta. Var det i första hand klimatets eller människans fel? Andra förklaringar har även förts fram som att en smittsam virussjukdom drabbade all de stora djuren eller att en komet exploderade ovanför Nordamerika vilket vi kan se idag av de nanodiamanter som finns i dessa lager. De flesta ansluter sig till att det var människans fel ”overkill” eller klimatet ”overchill/grill”. De två huvudkombatanterna är Paul Martin för overkill och Donald Grayson för overchill/grill. Sedan finns det ett antal andra som är med i diskussionerna. Förra året startades ett studium under en dansk professor vid namn Eske Willerslev's vid Centre for GeoGenetics at the Natural History Museum, University of Copenhagen. Tanken var att en gång för alltid sätta punkt för dessa diskussioner. Men det var inte bara denne danske professor utan han hade hjälp av 40 olika institutioner runt om i världen. Vad jag förstår har de följt ett råd från D.Grayson nämligen att studera djurarter var för sig och inte bara klumpa ihop alla och säga att eftersom de dog ut ungefär samtidigt som människan uppträdde så måste det ha varit människans jakt som var orsaken. De konstaterar att människan inte var inblandad i utdöendet av den ullhåriga noshörningen och myskoxen i Europa/Asien men att människa kan ha en skuld i utdöendet av bisonoxen och hästen i Sibirien. Renen påverkades inte vare sig av människan eller av klimatet och mammutens utdöende är säger han är fortfarande ett mysterium. Vidare säger han ” Our findings put a final end to the single-cause theories of the Ice Age extinctions, and suggests that care should be taken in making generalizations not just regarding past and present species extinctions but also those of the future; the impacts of climate change and human encroachment on species extinctions really depends on which species we're looking at."


Alltså det går inte att köra med enfaktorförklaringen längre. Sammantaget studerade man noggrant sex stora växtätare den ullhåriga noshörningen, myskoxen, bisonoxen (i Sibirien), hästen (i Sibirien), renen och den ullhåriga mammuten. Alla dessa sex djur fanns under hela pleistocenperioden (för 2 miljoner år till 12 000 år sedan). Dessa djur överlevde flera istider men efter den senaste istidens maximum för ca 20 000 år sedan började det gå ut för dessa. Fram till för 14 000 år sedan fluktuerade populationerna av dessa djur och sedan försvinner en del av dessa arter. Är det då arter som minskar kan människans jakt påverka dessa populationer negativt. Ett intressant exempel är myskoxarna som etablerade sig på Grönland för ca 5000 år sedan och därefter har expanderat och ökat i antal trots att det var ett viktigt jaktbyte för paleoeskimåerna. På senare tid, 1900-talet, har människorna hjälpt detta djur att etablera sig på fler platser, blå färg på kartan. Världspopulationen av myskoxar är idag ca 130- 140 000 djur.

Du kan läsa mer utdöendet på
http://www.sciencedaily.com/releases/2011/11/111102161052.htm och
http://www.sciencedaily.com/releases/2011/11/111102161041.htm



Men trots denna studie har inte intresset minskat för denna fråga men detta studium har satt ett slut för enfaktorförklaringen.

Men en del djur av megafaunan försvann i Nordamerika innan människan kom dit säger en del. Ska ta upp detta en annan dag.


No evidence has turned up that the giant short-faced bear, the saber tooth cat, or any of the other extinct big beasts shown in this painting (save for the mastodon) were ever hunted by early Americans. © Karen Carr

 

 

 


The Great American Interchange 2012-03-26

Hälften av djuren i Sydamerika idag härstammar från nordamerikanska djur medan 10 % av djuren i Nordamerika härstammar från sydamerikanska djur. Många speciella sydamerikanska djur dog ut. Sydamerika var innan denna landbrygga upprättades en stor ökontinent liksom Australien. Djuren som utvecklades här hade inte blivit utsatta för samma konkurrens som djuren i Nordamerika vilka hade kontakt med och konkurrerade med med de asiatiska djuren via Beringialandbryggan som fanns när havsnivåerna var lägre vid olika tider. Elefantdjuren är ett exempel på en djurgrupp som invandrade från Asien.

Fåglarna däremot var lika framgångsrika från båda håll.

Ett däggdjur som får representera den sydamerikanska faunan och som klarade sig från att dö ut är den stora myrsloken.




Framgångsrika djur som kom norrifrån var olika kattdjur, nio små arter av kattdjur, puma, jaguar, lejon och ett par sabeltandade kattdjur plus kortnosiga björnar och olika vesslelika djur. Dessa effektiva rovdjur ledde till utrotning av sydamerikanska djur.



Stora växtätande djur från Nordamerika som invandrade var lamadjur, tapirer, hjortar, hästar, elefantdjur.

Ett antal gnagare invandrade också.

Ett exempel på ett djur från Sydamerika som fortfarande finns i Nordamerika är Opossum/pungråtta, ett pungdjur. Detta djur som även kallas Virginia opossum har klarat sig mycket bra. Den stora rovfågeln Titanis lyckades ta sig till Nordamerika men dog senare ut där långt innan människan kom till Nordamerika.




Utbredningsområdet enligt IUCN för Virginia opossum.

Totalt antal pungråttor på den amerikanska kontinenten är 109 arter fördelat på 19 släkten enligt Wikipedia. Andra källor säger mer än 60 arter.

Slutsatsen blir att när en öfauna möter en kontinental fauna som har formats och utvecklats i större konkurrens kommer en stor del av öfaunan att gå under i konkurrensen. Detta har visata många gånger i liten skala i den polynesiska övärlden.
Det har skett samma sak på den australiska kontinenten. Detta med Sydamerika är kanske det allra främsta exemplet på detta och det skedde utan att människan var inblandad. Men hur var det med Nordamerika då de stora djuren försvann därifrån i samband med den senaste istiden? Vi återkommer till detta senare.