Diamantormen 2014-10-08
Fick en dag en fråga om jag ville ha en pytonorm som hade dött för att dissekera med eleverna. Självklart sa jag ja. Jag bestämde att det skulle ske med alla åttorna för i klass åtta läser vi mycket om människokroppen. Fast innan dissektionen har de flesta fått se ormen. Det var mer spännande för eleverna än vad jag kunde föreställa mig.
Denna orm håller till i sydvästra Australien i NSW. Äter gnagare och tom kaniner. Äter en gång per vecka om bytet är mindre, en gång var fjortonde dag om bytet är större. Matsmältningen går sakta, ormen får lägga sig på en varm plats för att det inte ska ta för lång tid för då kan maten ruttna i magen och det skadar ormen. En vecka efter måltiden bajsar ormen. På vintern blir det kallt i NSW och i synnerhet på nätterna. Då kryper ormen ned i någon håla där den går ned i någon sorts halvdvala. Men är det fint på dagen kommer ormen upp igen. Denna orm är populär bland ormfantaster, lätt att hålla i fångenskap.
Ormen just tinad och hemma på hallgolvet, 2,4 m lång.
Skär ett snitt i ormen alldeles framför kloaken sedan klipper jag upp buken ända fram till hakan.
Så var ormen dissekerad och fotad av mina elever från alla vinklar. Har sparat den tvådelade tungan och luftstrupen. Man ser hur många revben ormen har efter att alla inre organ tagits bort. I kväll ska jag flå ormen för att bevara skinnet. Diamantpytonormen har ett fint mönster som ger den ett kamouflageskydd, värt att spara på. Skinnet lägger jag sedan i enblandning av etanol och glycerol, 50 % av varje.