Rutgers Blogg

 

Under lilla istiden var det kallt skriver Leif Kullman ” Stora delar av den nordliga världen genomgick under Lilla Istiden en ekologisk köldkris, som kulminerade vid 1800-talets slut. Omfattande fjällskogsdöd, beståndsutglesning, försumpning, erosionsprocesser, biologisk utarmning, minskad skogproduktion samt en allmän degenerering av markens växttäcke hörde till det normala. Där skogseldar, insekter eller stormar härjade hade skogen mycket svårt att komma tillbaka. Kalfjällets och tundrans expansion accelererade och de allt glesare fjällskogarna (”fjälltaigan”) ”befolkades” med typiska fjällväxter. 

 

Farhågor fanns att högt belägna delar av inre Norrland på sikt helt skulle förlora sitt skogstäcke. Riksdagen beslutade därför 1903 om att inrätta ”skyddsskogar” för att motverka och fördröja fjällgränsens nedgående. Det innebar förbud mot ovarsamma avverkningar i ett brett barrskogsbälte närmast fjällen. En nationalpark, Sonfjället i Härjedalen, inrättades 1909 med det uttalade syftet att här kunna studera den pågående kampen mellan kalfjäll och skog.”

 

Sedan under 1900-talet blev det varmare, han skriver ”I ett varmare klimat har också exotiska växter (”kulturflyktingar”) fått möjlighet att etableras i ostörd fjällvegetation. Här handlar det om såväl trädarter som örter, exempelvis sibirisk lärk, sibirisk cembratall, backskärvfrö och blomsterlupin. 

 

Alla de progressiva förändringar av fjällens växtlighet som här beskrivits har skett trots att renbetning och tramp ökat betydligt under de senaste 50 åren. Det allmänna intrycket är att fjällen blivit allt grönare och växttäcket allt frodigare och mer högvuxet. Fjällväxternas blomning har intensifierats, vilket attraherar flera stora dagfjärilar, som tidigare sällan sågs flyga högt uppe på fjället. Möjligtvis har växtkraften i fjällen stimulerats inte enbart av högre temperaturer. Atmosfärens ökade halt av koldioxid orsakar i princip en ”gödslingseffekt”, som skulle kunna förklara vissa extrema tillväxtfenomen.” Hämtat från http://www.kullmantreeline.com/empty_16.html

 

I en annan publikation skriver han ” The key finding is that the species pool has increased by 60to 170% since the 1950s and later. Some of the invading species are new to the alpine tundra, with more silvine and thermophilic properties than the extant alpine flora. Not a single species of the original flora has disappeared from any of the summits.

Nu har det hänt andra saker. I den senaste artikelns abstract står det ”The move upward of individual plant species and species richness on mountain slopes following climatic warming has been studied intensively in recent years, but downshifts resulting from climatic cooling is a subject almost new to emperical science. In this new paper, decrease in species richness and the disappearence of individual species following a relatively cold decade in the Swedish Scandes mountains is documented and discussed. During the study period 2006–2012, species richness decreased by 25–46%. The majority of lost species were those that had advanced upslope during the previous warm episode (1950–2004). Cooling since the mid-2000 and particularly the unusually short and snow-rich growth period in 2012 is believed to have caused the floristic retrogression. Taken together with extensive upshifts of many species during previous relative warm decades, recent downshifts highlight the large capability of certain alpine species to track their ecological niches as climate changes. The pivotal importance of unusually late-lying snow in 2012 suggests that snow cover phenology exerts a more direct effect on the composition of the alpine flora than ambient temperatures. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1756-1051.2013.00229.x/abstract

 

Nya tider är kanske på väg. Artikeln Kullman, L. (2013), “Recent cooling and dynamic responses of alpine summit floras in the southern Swedish Scandes”. Nordic Journal of Botany.

 

Hur var det längre tillbaka i fjällvärlden, till exempel under stenåldern? ”Under de första årtusendena efter den senaste istiden var detta ett "leende" landskap där skog och träddungar omväxlade med öppna ytor ända upp till de högsta topparna. Tallen var det dominerande trädslaget, men här och var fanns  små dungar av fjällbjörk, gran, sibirisk lärk samt ädla löv träd, t ex ek, hassel, lind, alm och klibbal. Vi kan nog också utgå från att såväl flora som fauna i övrigt var av en helt annan och rikare karaktär än idag. Somrarna var i storleksordningen tre grader varmare än under de senaste 100 åren. Långsamt och obevekligt har klimatet blivit svalare och nutidens karga och biologiskt utarmade landskap har tagit form.” Så långt Leif Kullman, Sveriges ledande expert på vår fjällvärld.