Myten om Al-Andalus 2013-09-20
Altarutsmyckningen i Katedralen i Santoago del Compostela, se nedan. Innan muslimerna kom till Spanien fanns det stora katedraler i den södra delen med rik utsmyckning. Till denna utsmyckning användes både guld och silver. Dessa Katedraler blev brandskattade och de ädla metallerna skickades till Damaskus där Umayaderna hade sitt säte. Det gjordes bara en kort tid innan abbasiderna tog över. Den umayadiska familjen dödades men ett par av dessa av dessa lyckades fly ochen av dessa upprättade ett umayadiskt rike i Spanien.
För de som har läst ”Röde Orm” av Frans G Bengtsson vet att han ger en annan version av Al-Mansurs klockrov i Compostela. Röde Orm får ansvaret för att transportera en av klockorna men under färden avviker han med den. Tar med den i ett skepp och lämnar den till ett kloster på Irland. Munkarna blir mycket förtjusta över denna gåva. För de som inte läst Röde Orm rekommenderar jag denna bok. Minns att då jag läst färdigt denna slog jag ihop boken med ett gott skratt. Det är sällan man gör det med en bok. Fast för dagens ungdom är boken kanske svårläst med tanke på hans ordförråd. Det märkte jag när jag försökte läsa den för min dotter då hon var yngre. Det var många ord som jag fick förklara och då insåg jag hur vårt språk håller på att förändras.
En ganska bra sammanfattning över Islams första tid ges i en understreckare i Svd. Se http://www.svd.se/kultur/understrecket/nar-islam-tog-sin-plats-i-varlden_320346.svd
Men även här har myten om muslimernas tolerans krupit in. Den finlanssvenska författaren och professorn Johannes Salminen, skriver ” Kristna och judar hörde till ”Bokens folk” och kunde under kaliferna tämligen fritt utöva sin religion i utbyte mot att betala en årlig skatt (jizya). Hedningarna däremot hade ingen nåd att vänta, deras heliga platser attackerades lika hätskt som någonsin Buddhastatyerna i talibanernas Afghanistan.” Vidare skriver han att ”Men det är i kampen om själarna som kalifernas arméer överraskar mest. Fälttåget växte visserligen ut till ett heligt krig, där trosglöden hölls vid liv med löften om himmelska belöningar. Men våld behövdes inte för att säkra masskonversionerna till islam, hade inte Muhammed själv bedyrat att han inte grundat en ny religion utan ödmjukt ville bygga vidare på profeternas grund, med plats för både Abraham och Jesus (må vara berövad rangen av Guds son).”
Räckte det med att tala om för soldaterna att de efter döden skulle få 72 jungfrur? Dessutom berättar Ibn Khaldun om att arméerna följdes av krigarnas familjer. Kunde man försörja dessa med drömmen om jungfrurna? Nordiska författare tycks vara väldigt naiva. Soldaterna fick sin lön, kanske inte alltid; förutom det byte de tog under krigen och detta var i enlighet med deras religiösa lag enligt Ibn Khaldun. Med alla Al-Masurs jihadkrig mot de kristna följde utpressning och plundring. Det var därför Ibn Khaldun kunde skriva att araberna blev så ofantligt rika. Det var inte så att de kristna ödmjukt gav bort sina ägodelar till de muslimska soldaterna.
Berberna i Spanien kom att utgöra en grupp i samhället mellan Araber och kristna. Masskonversionen är också en myt. De rikaste och de stora jordägarna i Spanien fick brått att gå över till Islam för annars hade de gått miste om sina jordinnehav. Den extra personskatten jizya och skatten på mark de kristna ägde blev för många betungande och detta var en egendomsöverföring från kristna till muslimer. Väldigt många människor är imponerade över att detta med att ge allmosor till de fattiga är en av islams fem pelare. Det imponerade på mig då jag gick i skolan. Men när jag läste i sharialagen att det är strängt förbjudet för muslimer att ge allmosor (zakat) till fattiga kristna och judar då minskade min respekt för islam betydligt. Visserligen sägs det att det inte är förbjudet om en muslim privat vill ge en gåva till en kristen eller jude men det som i religiöst avseende kallas allmosor är förbjudet att ge till andra än muslimer. Med dessa två lagar om pengar garanterades en fortsatt egendomsöverföring från kristna till muslimer.
Denna generella beskrivning som Johannes Salminen ger stämmer dåligt på Spanien
I en annan understreckare i Svd http://www.svd.se/kultur/understrecket/integrationen-praglade-al-andalus_2375627.svd skriver en frilansskribent om toleransen och integrationen och en ny syn på förhållandena i Spanien i samband med en ny bok om kulturen där. Denna nya syn är en vanlig syn hos många idag bl.a. läroboksförfattare. ”Enligt den var al-Andalus, muslimernas spanska välde, ett multikulturellt samhälle där människor av olika trosriktningar levde sida vid sida i jämlikhet och harmoni. Tillsammans skapade muslimer, kristna och judar under islamisk överhöghet en kultur som förvaltade arvet från antiken, bland annat genom omfattande översättningsverksamhet, samtidigt som de utvecklade nya gränsöverskridande intellektuella och konstnärliga strömningar. Allt detta raserades av de kristna fundamentalisterna efter det att muslimerna tvingats lämna ifrån sig makten.”
Men han skriver vidare ” Något jämlikt multikulturellt paradis etablerades aldrig under spansk medeltid, vare sig på de kristna eller på de muslimska områdena, men vad som ägde rum under denna period skulle kunna beskrivas som ett transkulturellt grupparbete av betydelse inte bara för Spanien. Den spanska medeltiden kom även att påverka den europeiska kulturen i avsevärd grad och det förefaller, som sagt, inte som om detta enbart hör förflutna till. Al-Andalus figurerar emellanåt i den aktuella debatten om integration och flerkulturell samlevnad.” Han talar om ”ett transkulturellt samarbete”. Vad jag förstår en PK-term för att släta över muslimernas/arabernas imperialism i Spanien.
Al-Masur som förde en massa krig mot kristna utanför sitt välde, var verkligen tolerant mot de kristna som bodde innanför gränserna? Han regerade i 44 år, en lång tid för en kalif. Under denna tid förde han 57 jihadkampanjer mot de kristna norrut i Spanien och längs Medelhavskusten. De kristna var extra skattebelagda, de fick inte bygga nya kyrkor och kanske inte ens reparera de gamla. Kulturarvet som till stor del var förknippat med deras religion, katolicismen utraderades undan för undan. De finare kyrkor som inte byggdes om till moskeér revs och materialet användes för att bygga moskéer. De fick gå med speciella markeringar på kläderna precis som i Hitlertyskland. Minst 20 % av befolkningen var slavar.
Ofta framhålls det hur många böcker kaliferna samlade i biblioteken i Toledo, Cordova och Granada. Blev förvånad när jag läste att denne framträdande Al-Mansur som regerade efter Al-Hakam II lät förstöra Hakams bibliotek av "forntida vetenskapsböcker" http://en.wikipedia.org/wiki/Almanzor
I ytterligare en understreckare i Svd http://www.svd.se/kultur/understrecket/tabubelagd-spansk-historia-i-ny-belysning_6352294.svd beskrivs den historierevision som pågår i Spanien. Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet säger bl.a. ”Specialister på spansk historia har samarbetat med experter på Mellanösterns och Nordafrikas historia, med arabister och islamologer, och resultatet är att man inte kunnat belägga annat än punktvis den idylliska bild av förhållandena i det muslimska Spanien som brukar förmedlas. Denna spårar man nu till judiska kretsar i Storbritannien i mitten av 1800-talet som genom att påstå att judar skulle behandlats bättre i andra kulturer ville trycka på den brittiska regeringen att lätta på restriktioner.”
Nu börjar det bli riktigt intressant. Här får vi reda på varifrån denna myt kommer. Judiska kretsar i England. Har även läst att den gamle Voltaire gjorde på samma sätt. Genom att upphöja något annat ger man kritik mot det motsatta föremålet. Katolska kyrkan var det stora föremålet för hans kritik. Han skrev väldigt snällt om Kina och dess styre men även om de muslimska länderna. Denna myt om de toleranta muslimerna i Spanien finns inte i Spanien.
Låt mig få presentera en spansk forskare Fernadez Morera som har studerat detta ämne mer noggrant. Se bild nedan. Han hänvisar även till de arabiska författarna. Det är intressant att ta del av det som dessa skriver om Spanien innan araberna tillsammans med berberna kom dit. Dessa arabiska författare var imponerande över rikedomen i städerna. De araber som stod i ledningen hade fått en viss kulturell förfining i Syrien där umayaderna hade sitt centrum. De hade lärt sig av den hellenska/bysantinska kulturen. Fotsoldaterna var berber, bergsfolk från Nordafrika, ex nuvarande Algeriet. De hade inte denna kulturpåverkan och de var säkert imponerade. När då islam tillåter tagande av byte och slaveri var det bingo för dessa, även kyrkor plundrades. Katedralen i Granada revs ned och byggmaterialet användes för att bygga den stora vackra moskén, ”The episcopal basilica of Saint Vincent in Córdoba was torn down to build the famous “mosque of Córdoba”. Vem var då hantverkare? Vilka andra än de kristna fanns det? Kanske några judar också. Kom ihåg när moskén över Muhammeds nus byggdes i Medin var det tvångsutskrivning av hantverkare från Syrien och Egypten.
“The Myth of the Andalusian Paradise” http://www.mmisi.org/ir/41_02/fernandez-morera.pdf
Muslimerna kom till en högtstående civilisation I Spanien, en civilisation som de inte respekterade.
The Islamic Warriors’ Destruction of a Nascent Civilization: The Catholic Kingdom of the Visigoths in Spain (A.D. 589–711) http://www.firstprinciplesjournal.com/articles.aspx?loc=ja&article=1824
Ska försöka sammanfatta hans tankar I en senare bloggpost.
Titta gärna på "Timeline of the Muslim presence in the Iberian Peninsula" http://en.wikipedia.org/wiki/Timeline_of_the_Muslim_presence_in_the_Iberian_peninsula
Hur kunde folk levs tillsammans i tolerans med så mycket krig????