Rutgers Blogg

 

Det var många hungerkravaller förr i tiden. När det var dåliga skördar och priset på spannmål steg samtidigt som brännvinsbrännerierna fortsatte som ingenting hade hänt blev det upplopp som poliserna försökte stoppa men det gick inte alltid att stoppa dessa hundratals människor. Man kastade stenar på poliser, krossade fönster på rikemanshus och förvaltningsbyggnader med stenar. Många gånger fick även militären kallas in. Att folk protesterade för att mycket spannmål gick åt till att göra brännvin och brödpriserna steg förstår jag. Att folk protesterade när de rika i samhället festade på skattepengar förstår jag också. När detta händer idag tycker jag också det är felaktigt. Eller att man använder skattepengar till att förlägga kurser för kommunalanställda utrikes när det finns både lokaler och bra möjligheter på hemmaplan. Skattepengar ska gå till vård, omsorg och skola på hemmaplan.

 

En sak som jag fäste mig vid i boken gällde Karl IV Johan. Han valdes som kung över Sverige för att man behövde en stark man i de krigstider som det var då i början på 1800-talet då Napoleonkrigen rasade i Europa.

Otvetydigt betydde denna nye konung mycket för Sverige under dessa orostider. Läste en artikel i SvD att kungen bla betalade hela Sveriges statsskuld med sina privata pengar. Det lät väldigt bra men detta kan dock ifrågasättas eftersom det var pengar som kom in efter försäljningen av ön Guadeloupe i Västindien till Frankrike. Sverige hade fått denna besittning som tack för hjälpen i kriget mot Napoleon. Var det Sverige eller Karl IV Johan som hade rätt till dessa pengar?

När Karl IV Johan hade regerat i Sverigre i 25 år skulle detta firas med en stor fest 1843. Stadens 500 förnämsta invånare var inbjudna. Genom vissa tidningar kom det fram att festen skulle betalas med skattemedel. Många tyckte att stadens pengar som bekostade fattigvården inte fick festas upp. Demonstranter tågade genom gatorna och började kasta stenar mot rutorna i husen, ett 30-tal hus fick sönderslagna fönster och ordningsmakten tappade kontrollen över demonstrationerna. Folkmassan rörde sig mot Stockholms Teaterhus och därinne pågick en festföreställning. Teatern intogs och både skådespelare och teaterbesökare fick fly hals över huvud.

 

En recensent skriver så här om boken "Förvånande mycket känns igen från Sverige och världen idag och igår: maskerade demonstranter, gatustenar, hungerkravaller, bombattentat, rasism, brevbomber, mjältbrandsattacker, muslimsk terrorism, främlingsfientlighet, anti-rasism, fotbollshuliganer, misshandlade journalister, potatis räddar fattiga, religiösa extremsekter, oppositionella på mentalsjukhus, protester mot att mat används till annat än matproduktion (då sprit, nu biobränsle). http://blog.zaramis.se/2010/08/10/bondeuppror-och-gatustrider/  (Hungerkravaller känner vi inte igen i vårt land)

 

Idag har vi också stenkastade folk men nu är det inte så mycket svenskar utan invandrarungdomar som kastar sten på polisen, brandmän och ambulanspersonal. Speciellt känt är detta från Malmö och vi har alla läst om detta och sett det på TV. Det är inte fråga om några hungerkravaller som tidigare. En nedsättande bild i ett instagram var det  som startade det hela i Gbg.

Stenar mot räddningspersonal i Rosengård känner väl alla till.  

http://www.skanskan.se/article/20100508/MALMO/100509677/0/hoor/*/stenkastning-mot-polis-vid-brand

Fredrik Ekelund, en känd arbetarförfattare från Malmö, har skrivit om detta. Läste vad han skrev om stenkastningen i Rosengård när det var kravaller där. Det höll på i flera dagar och polien lyckades inte få stopp på det men som genom ett trolsllag upphörde stenkastningen genom att ledande muslismska män/gängledare gått in och satt stopp för det.

 

Fredrik Ekelund skriver "När Besam Mahmoud, självutnämnd talesman för Islamiska Kulturföreningen på Rosengård, talar om ”diskriminering” och ”oss muslimer” bör man ha klart för sig vem han är och vad hans organisation vill. I hans värld är integration inget gott i sig. Där är det enklaven och det självvalda utanförskapet som är målet och oviljan till integration står inte sverigedemokraternas efter. En intressant sak i sammanhanget är att företrädarna för Islamiska Kulturföreningen låg lågt i början av kravallerna. Men samma dag, dag fem eller sex, som de uppmanade föräldrarna i föreningen att gå ut och sätta stopp för det hela, då stannade allting upp, som på ett givet kommando. Frågan man ställer sig är naturligtvis, varför tog inte Besam Mahmoud och andra ledare det ansvaret redan första kvällen?"  

http://www.fredrikekelund.se/2011/09/rosen-i-rosengard-kravallerna-2008/ 

Du kan också läsa mer vad han skriver om vad som händer i Malmö: http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1213

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/fredrik-ekelund-etniska-svenskar-foraktas/

 

Vissa muslimska grupper uttrycker klart och tydligt, man inte vill bli integrerade i det svenska samhället. Det är haram, en synd att bli det.

 

Följande kan du läsa "En integrering av Islam och muslimer i (vilket) icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap p g a att integration innebär att ge avkall på vissa delar av Islam för att den och muslimerna ska bli delar i helheten; nämligen det svenska samhället och Sverige. Den stora frågan som kvarstår obesvarad är vilka delar måste vi ge avkall på? Konkreta exempel ges aldrig, dels för att denna falska tankes förespråkare inte har en glasklar uppfattning om sitt eget budskap, och dels av rädslan för den överväldigande och okontrollerbara vreden dessa exempel kommer att väcka hos muslimerna, som inte kan, eller får, finna sig i sådan storskalig förvanskning av Islam".

http://hizb-ut-tahrir.se/index.php/kategori-aktuella-amnen/94-islam-i-sverige-eller-svensk-islam

Nalin Pekgul har tagit ordet från munnen och sagt ifrån om detta. Läs gärna vad hon säger i en debattartikel i DN. Muslimska män arbetar för ett större inflytande för deras religion och vill inte att ungdomarna ska bli integrerade.         

 http://www.dn.se/debatt/vi-maste-vaga-ifragasatta-den-religiosa-extremismen

 

Mona Sahlin sa en gång (har sagt det flera gånger) "Vi har misslyckats med integrationspolitiken"– TV1  28 september 2001 http://sv.metapedia.org/w/Mona_Sahlin

Saken är den att det är inte lätt att integrera personer för vilka det är haram/synd att bli integrerade. Man vill ha sitt eget muslimska samhälle, helst med sharialagar. Som tur är gäller det inte alla.

 

Vad ska vi då tillslut säga om de stenkastande svenskarna. Mats Adolfsson avslutar boken så här och tänker på utvecklingen från 1930-talet: "En ny självbild formades. Fram tonade bilden av en evigt fredlig,snäll. neutral och ibland mesig svensk, som hellre knyter handen i byxfickan än protesterar öppet och som litar på de styrande. Engelbrekt, Dacke och 1743 års upproriska dalkarlar skulle nog inte ha känt igen sig i den beskrivningen.

Kommer det att bli samma utveckling med de stenkastare som finns idag?