Elefantens utveckling 2012-05-30

Några studier från 1999 på afrikanskt elefantfoster tyder på att elefanterna kan ha utvecklats från vattenlevande djur, och att de är nära relaterade till Sirenia (Dugong och manater), och att grenarna Proboscidea (snabeldjur) och sjökorna (Sirenia) måste dela en gemensam förfader. Detta tyder på att elefanter inte har så nära anknytning till Hyraxes, klippgrävlingar som man trodde tidigare, men definitivt har nära anknytning till Sirenia. Elefanterna släkträd hittar du nedan, i mitten hittar du utvecklingsträdet till de moderna elefanterna.



Under årmiljonerna från 60 miljoner år sedan fram till cirka 5 miljoner år sedan utvecklades många idag utdöda grenar av elefantsläktet. Nedan ser att alla elefantdjur inte hade så fina snablar.



I mitten Gomphotherium:

Anfadern till dagens elefanter anses vara Primelephas. Denna gren utvecklades troligen för 16 miljoner år sedan. Den delar sig för ungefär 3-4 miljoner år sedan i 3 olika grupper:

• Mammuthus (Mammut)

• Elephas (Asiatisk elefant)

• Loxodonta (Afrikansk elefant)

Levande elefanter idag, tre arter:

• African bush elephant

• African forest elephant

• Asian elephant

• (Motty the crossbreed, en hybrid mellan asiatisk och afrikansk elefant, blev bara två veckor gammal)

Mammutarna utvecklades för ungefär 4 miljoner år sedan i Afrika. (I själva verket levde mammutar jämsides med elefanter under mer än fyra miljoner år i tropiska Afrika en längre tidsperiod än deras arktiska anpassning.)

 

Släktet mammutar var en grupp av arter som förmodligen utvecklades från släktet stegodon eller släktet mastodon. Det finns delade meningar om detta. Mammutarna utvandrade från Afrika till Europa, Asien och slutligen för 1,8 miljoner år sedan till Nordamerika över Beringssund. (En viss begreppsförvirring råder om mammutar, Mammutar är varje art av släktet Mammuthus på latin. Den Nordamerikanska mastodonten har släktnamnet Mammut på Latin)

 

 

Mammutarna var inte så märkbart större än de Afrikanska elefanternas som lever idag. En full vuxen mammut tjur kunde bli mellan 2,8 m till 3,0 när dvärgsorterna bara blev mellan 1,8 m till 2,3 m stora upp till axeln. Andra utmärkande drag kan till exempel vara:

• En hög knöl på huvudet. Ganska små öron. De har troligtvis haft en sorts puckel över skuldrorna. De hade betar som var mellan 4-5 m långa.  Deras tänder var platta för att de skulle kunna äta grovt tundragräs. Båda könen hade betar. Vissa betar var raka och andra var böjda.  De hade en sluttande bakdel.  I ändan av deras snabel fanns det 2 fingerliknande utväxter som gjorde att de kunde greppa saker lättare.

De sista mammutarna som dör ut är dvärgmammutarna på Wrangelön norr om östsibirien.

Deniotherium

Deniotherium (”det fasansfulla vilddjuret”) även kallad Hoe Tusker är en nu mera utdöd gren från elefanternas släktträd, detta var en riktigt stor best som kanske var uppemot 5 meter i mankhöjd och den kan ha vägt upp mot 10 ton eller mer. Detta tros ha varit det tredje största landdjur som har existerat. Det som är utmärkande för denna art var kortare snabel och nedåtböjda betar från underkäken. Man tror att de kan ha använt sina betar till att gräva fram rötter, knölar och skala av bark från träd. Deras kranium var kort, lågt och platt, det kan tyda på att det inte vara så intelligenta. Den fanns i vissa delar av Asien, Afrika och Europa under dess levnadstid. Denna gren avvek från stamträdet för ungefär 36 miljoner sedan och dog ut för ca 2 miljoner år sedan.

Stegodon en systergrupp till de mer sentida elefanterna vilken hade mera raka betar.

 

 

Arbetet gjort av Emelie Tengström

 

 

 

Kommentera här: