Ahlmanns föreläsning i New York 1953 2012-01-23
Titeln på föreläsningen var ”Glacier Variations and Climatic Fluctuations” och denna
finns att ladda ned. Se http://www.archive.org/details/glaciervariation032833mbp
I denna föreläsning framhåller Ahlmann studiet av glaciärer och hur de påverkas av klimatet. Hans visar att alla glaciärer är unika och påverkas på olika sätt av klimatförändringar och att glaciärerna på Spetsbergen är mer speciella än många andra.
Vi ska nu koncentrera oss på den senare delen av föredraget från sidan 22 med rubriken
”The Present Climatic Fluctuation”
Han säger att de största temperaturökningarna har varit på det norra halvklotet och allra störst ökning på Spetsbergen och Grönland. Klimatet tycka ha blivit mer maritimt på dessa platser. De klimatiska förbättringarna på Island kulminerade på 40-talet men även om även om temperaturen gått ned något så är det fortfarande varmare än åren som föregick 1925-1930.
De ökande temperaturerna förklaras med en annorlunda atmosfärisk cirkulation och ökad transport av varmare luft söderifrån under de senaste 40 åren. Denna varmare luft på somrarna har lett till att glaciärer smälter mer. Allt detta går tillbaka på solvariationer och han hänvisar till en annan forskare Willett som anser att det är i första hand förändringar i UV-spektrat av solens strålar. Han har noterat tecken till att temperaturöknigarna har avstannat och till och med börjat gå tillbaka. Han citerar Willett som anser att termperaturerna kommer att falla de närmaste 15 åren och att det kommer att bli ett temperaturminima någon gång mellan 1960-65. En mycket intressant förutsägelse och den besannades i stora drag.
Nu till de iakttagbara klimatförändringarna under första halvan av 1900-talet som Ahlmann beskriver.
1. Arktisisens genomsnittliga tjocklek har minskat från 365 cm till 218 cm
2. Bara i den ryska delen har drivisen minskat med 1 milj kvkm
3. Fartygssäsongen på Spetsbergen har ökat från 3 mån till ungfär 7 mån
4. Nordostpassagen hade inte kunnat användas om isförhållanderna var lika
svåra som tidigare
5. Fiskarter har vandrat norrut. För första gången har torsken blivit tillgänglig för
eskimåerna på Grönland
6. Kustfisket av sillen har minskat och sillen finns nu mer i det öppna havet
7. Landdjuren i Europa och Asien finns nu längre norrut än tidigare. En förändring
som började i slutet av 1800-talet men som accelererat sedan 1910
8. Fåglar har reagerat snabbt på uppvärmningen. En rapport från Edelstam i Sthlm
visar att 25 % av alla nordens fåglar deltar i denna rörelse mot norr
9. Vintern har blivit mildare och vårarna varmare
10. Han nämner också uttorkning av fågelsjöar i Afrika
11. Finland som är ett land på marginalen har fått stora klimatiska förbättringar
12. Trädtillväxten ökar tydligt i norra Finland och liknande i Sverige och Norge
13. De norra tallskogarna i Finland har inte satt några frö/kottar sedan 1850 men
nu är det full fart på frösättningen i många olika ålderskategorier
(egen kommentar – under den andra halvan av 1800-talet var det extra kallt)
14. Under 1921 – 1939 har rågskördarna ökat
15. Trädgränserna har krupit upp längs bergssidorna i Skandinavien
16. Med minskande glaciärer kan det bli problem för vissa norska kraftverk
17. Allra störst märks förändringarna på Island när det gäller växt– och djurliv
18. Sju nya fågelarter har börjat att häcka på Island under de senaste 50 – 60 åren
19. 37 nya arter/underarter har börja besöka Island sedan 1938
20. Några arktiska och högarktiska arter har försvunnit från Island
I slutet diskuterar han åter de glaciala förändringarna under längre tider och han säger att glaciärerna nu är större än vad de var under den första kolonisationen av Island från år 870 fram till 1200-talet. Därefter ökar glaciärerna i storlek. Han berättar om gården Fjäll som byggdes omkring år 900 men övergavs 1695 och den begravde av isen 1708.
Han avslutar sitt anförande med uppmaning till ytterligare studier.
En liten kommerntar om istjockleken, han talar om vinterisen och under 2008 ansågs den vara speciellt tunn och hade då fallit till 250 cm http://www.sciencedaily.com/releases/2008/10/081027200309.htm
Nu har vi ännu mer noggranna mätningar än på den tiden se exempelvis nedanstående karta över Arktis istjocklek:
All is tycks vara över två meter. Grovt sett tror jag vi kan säga att den genomsnittliga istjockleken ligger en bit över 3 m.