Landhöjningen 2015-09-22
På 1700-talet fördes det livliga diskussioner om vattenminskningen längs de svenska kusterna. Det finner man bla i boken Pehr Kalm, Västgöta ochBohuslänska Resan1742. Där redogör han för uppfattningen bland bohuslänningarna om havsytan. Pehr Kalm var en lärjunge till Linné.
I SMHI:s Faktablad sägs det ”Sverige har den längsta havsvattenståndsserien i världen, den s k Stockholmsserien (se figur 1). I Stockholm påbörjades nmätningarna av havsvattenstånd vid Slussen redan 1774. Mätningarna tillkom på order av den svenske kungen Gustav III, för att utröna nivåskillnaderna mellan Mälaren och Saltsjön (Östersjön). Under 1840-talet tillkom fler stationer för att man ville klarlägga den s k vattenminskningen. På den tiden var det inte helt klarlagt hur det kom sig att vattnet verkade försvinna, speciellt längs Norrlandskusten. Tidiga resultat från mätningarna visade dock på att det måste vara landet som höjer sig eftersom förändringarna skiljde sig markant åt vid jämförelser mellan stationer i södra och norra Sverige.”
från Faktabladet hämtar vi följande info.
”Figur 5. Skiss som visar principen för vattenståndsmätning
m h a flottör- och brunnteknik. Inuti huset (mareografen eller pegeln), finns diverse olika utrustningar. Pegeln består av en brunn av betongrör förbunden med havet via ett rör som mynnar några meter under havsytan. Denna konstruktion gör att vågrörelsernadämpas och gör det också möjligt att mäta vattenståndet under is. Vattennivån registreras automatiskt med hjälp av flottörer som sitter ihop med mätutrustningen med en
tunn vajer. En skrivare registrerar vattenståndet grafiskt på ett diagram. Dessa diagram jämförs sedan mot de automatiskt insamlade värdena från stationen. Om stationen saknar automatutrustning digitaliseras diagrammen så att data blir tillgängliga i digital form”.
Vi får även veta att: ”Eftersom lufttrycket ett normalt år varierar mellan 950 och 1050 hPa så varierar vattenståndetpå grund av detta mellan +63 cm och -37 cm”. (Lufttrycket har alltså större betydelse än vad man tror).........Längs med den svenska kusten är tidvattnet relativt svagt p g a att tidvattnet dämpas över Nordsjön. Vid norra västkusten är det som störst, med en variation på nästan 60 cm (skillnad mellan lägsta och högsta), för att sedan avta söderut och ju längre in i Östersjön man kommer desto svagare är tidvattnet. Perioden (tiden mellan två hög- eller lågvatten) är 12 timmar och 25 minuter och beror på att månens dragningskraft har störst inflytande på tidvattnet”.
Det är mycket som påverkar vattenståndet men på lång sikt är det främst glaciärsmältningen och uppvärmningen.