Senhösten 2012-10-31

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka44/db12okt31.htm
 
Lite här och var finns det djur kvar i hagarna som betar och håller tillbaka buskaget tack och lov. Annars har vårt land blivit alltmer förbuskat. Det är grannen som håller ungdjur i denna hage men när de inte orkar längre riskerar flera hagar att med tiden växa igen.
 
 
 

De flesta träden har tappat sina löv vid det här laget men det finns en art som inte tappar sina löv så fort. Det är eken. Varför?

 

Den förklaring som jag fick en gång i tiden var att eken har inte anpassat sig helt och fullt till vårt klimat. I Medelhavsområdet är ekarna gröna året runt, städsegröna som botanikerna säger. Olika arter anpassar sig olika snabbt. Samma sak gäller även boken. I Danmark kan man finna ekar som är städsegröna men inte längre norrut.
 

Ekens historia i Sverige började för ca 9000 år sedan. Det var under vissa tider ett mycket viktigt trädslag. I över 1000 år har det varit ett av de mest uppskattade trädslagen.

 

"Inget av våra trädslag kan sägas ha varit mer utsatt för huggningar så speciellt inriktade på grovlek och kvistrenhet som eken. Detta har resulterat i brist på grova ekar av hög kvalitet varför ekproduktion har fått ett lågt anseende bland skogsägare. Redan på 800-talet började skeppsbyggeriet på allvar. De stora vikingaflottorna krävde ek för sina skepp. Sjöfartens blomstringstid, de efterföljande århundraden, krävde mången stor och grov ek. Under en lång tid framåt plockhögg man således de svenska ekskogarna. Mot medeltidens slut blev ekvirket av största betydelse för kronans flottbyggen. Det uppstod ett intresse från staten att ekskogarna inte skövlades av enskilda vilket i sin tur ledde till att staten började reglera tillgången.

 

Redan på 1300-talet kan man hitta regleringar av ekskogen. I Magnus Erikssons landslag av år 1317 stadgas att all huggning av ek, bok eller andra "bärande" träd, som behövs för skeppsbyggen eller andra statsändamål, straffas med böter. Fasta bötesbelopp fanns inom sockenlagarna redan på denna tid (Lundberg 1952). Tre mark per träd fick man böta om man stal en ek på annans mark. Även om bonden hade en ekstock liggande hemma på gårdsplanen var han tvungen att bevisa att han inte hade stulit den. Stocken skulle i närvaro av sex gode män jämföras med utpekad stubbe i skogen. Stämde inte ådringen fick han böta.

 

Liknande bestämmelser återfinns även i konung Kristoffers landslag 1442. Under nyare tid steg ekskogens värde alltmer. Gustav Vasa skärpte en del av bestämmelserna genom förordningar 1542 och 1558. I och med dessa blev det strängeligen förbjudet att hugga, fälla eller bryta "bärande" träd. Mer att läsa på http://pub.epsilon.slu.se/4189/1/Gustafson_P_1994.pdf

 

 
 
 
 
 

Kommentera här: