Kinnekulles pärlor 2012-06-01
Först gick turen till Österplana hed. Där blommade Sankte Pers nycklar för fullt. Vi har en sådan blomning för att det är gamla betesmarker. Som jämförelse bad jag mina elever att titta på andra sidan ett stängsel där det inre är betesmark. Där var det tätt med buskar och inte en enda orkidé. Så skulle det vara på hela Österplana hed om inte människan hade öppnat upp och trängt tillbaka skogen. Många orkidéer har katolska namn som Jungfru Marie nycklar, Johannesnycklar vilka blommar senare på Österplana. Adam och Eva som finns på Österplana vall hade inte kommit igång ännu. Förr i tiden var det ännu fler blommor som hade bibliska namn. Linné invände mot detta. Han tyckte att man skulle ha respekt för de bibliska personerna men alla blommorna på ängen skulle inte kallas upp efter dessa. Har du förresten hört talas om Jungfru Marie sänghalm. Vilket namn på en blomma som vi idag mest kallar för gulmåra. Men Orkidéerna har behållit sina katolska namn, ett arv från den tid då Sverige var katolskt. Sankte Pers nycklar blommar i tusental på Österplana hed. Vi lekte lite med Sankte Per nycklar, min penna fick föreställa ett bi. Stoppade in den i en liten blomma och vips klistrade blomman på två stycken pollenklubbor på pennspetsen och sedan kunde vi se hur dessa sakta böjde sig framåt. Tänkt dig ett bi som sticker in sitt huvud i blomman och får två stycken pollenklubbor påklistrade på huvudet. När biet sedan flyger iväg ser det ut som att biet har horn på huvudet. När sedan biet flyger till nästa blomma av samma art för att suga nektar kommer pollenklubborna att träffa pistillen mitt i prick och pollenkornen lämnas på rätt plats. Pröva på att leka med blommorna på samma sätt så får du se hur det går till. Nedan en bild på Sankte Pers nycklar.
Nedanför dessa blommor skymtade vi ett vitt fält. Det var ängsullen som blommade för fullt.
Har aldrig sett så många flugblomster någon gång tidigare. Men min kameramobil tyckte bättre om gräset bakom dessa små fantastiska orkidéer så skärpan blev inte helt perfekt.
En annan lite söt blomma är Jungfrulinet. Lika blå som en linblomma men inte öppen, den är jungfrulig, den är oöppnad.
Efter Österplana hed var det Munkängarna som idag inte är mycket till ängar utan en tät lövskog med en intensiv vårblomning innan trädens lövtak stänger ute mycket av ljuset. Här är det som förr i tiden sa jag till mina elever och tänkte på min tid på De la Gardie då jag ofta var med eleverna på Kinnekulle. Det är inte så många ställen i Sverige man kan se denna blomning.
Guckuskon vid Hjelmsäter blommade också för fullt.
Vi ägnade oss även åt en del geologi. Letade fossil i kalkstenslager och bland alunskiffer. Vid munkängarna ser man rundade formationer längs kalkstensklipporna på en längre sträcka. Det är den gamla strandlinjen där vi tog en paus och som nu ligger högt över havsytan tack vara landhöjningen sedan istiden.
Vi hann också med ett litet besök på Hällekis arboretum där man kan beskåda både Gingkoträdet och Metasequoiaträdet. Ovanliga träd från Kina vilka först hittades i fossil form innan de levande exemplaren hittades.
Detta var lite om blomningen på Kinnekulle.