Påskön 2012-03-19
Minns när jag som liten grabb läste Thor Heyerdahls bok Aku-aku där han berättade om sina undersökningar om Påskön. Kampen mellan långöron och kortöron och hur det var långöronen som som stod för samhällsplaneringen och ledningen i arbetet med de speciella stenstoderna men kortöronen gjorde uppror och hur hela denna civilisation gick under i dessa strider. Idag förstår jag att Heyerdahls ideér var mera fria fantasier. Läroboksförfattarna har istället läst en bok med titeln ”Collapse” av en författare som heter Jared Diamond. Läroboken beskriver förhållandena med att folket på ön förstörde dess naturresurser, de högg ned skogen, orsakade en rejäl jorderosion vilket försvårede möjligheterna att bedriva jordbruk, den polynesiska råttan som de hade tagit dit förökade sig mycket och gjorde stor skada på ekosystemet och allt detta gjorde att allt mindre mat kunde produceras. Det blev konflikter, strider, slaveri och kannibalism. Diamond ser Påskön som ett exempel på en civilisation som förstör sig själv genom överexploatering. Läroboksförfattarna antyder att detta kan bli vår planets öde. Jorden är som en ö i universum säger de och ett par sidor längre fram ser vi en bild på en jord som är klämd under människornas tyngd. Fast läroboksförfattarna lägger in en brasklapp ”Men som tur är har det inte alltid....slutat med att människan totalt undergrävt sina egna förutsättningar”.
Hur blev det då med de andra öarna i Stilla Havet? Vad hände med dem efter att människorna flyttat in? Blev de Påsköar allesammans?
Människorna kom sent till Påskön för ca 800 år sedan. De började att odla den på ett liknande sätt som man hade odlat sin mat på andra öar och påverkat dess växt-och djurliv. Det finns omkring 30 000 öar i hela Stilla Havet men något mindre än 10 000 är bebodda med människor som påverkar växt-och djurliv och som odlar sin mat.
Centrala Stilla Havet har enligt uppgift följande antal öar: Polynesien 1000 öar, Melanesien 1600 öar och Mikronesien 2100 öar.
Det konstiga är att det tycks bara vara Påskön som fick ett sådant öde öde trots att människorna kom så sent till Påskön. Vissa öar som Pitcarin koloniserades av dem men övergavs sedan för att öarna inte var så lämpliga. Stilla havets öar började att koloniseras redan för ca 5000 år sedan. Varför blev det på detta sätt med Påskön?
Boken - ”Natural Experiments of History” ed. av J. Diamond och J. Robinsson – har en del intressant att säga om detta i fjärde kapitlet ”Intra-Island and Inter-Islands Comparisons”. Jared Diamond gör här en jämförelse med ett antal andra öar och konstaterar att även om de i olika grad är påverkade av människor var det bara Påskön som blev ödelagd. De jämför de olika öarna med utgångspunkt från nio olika parametrar som: temperatur, nederbörd, ålder, vinddriven vulkanaska, annan vindblåst stoft, framkomlighet, area, höjd och isolering. Alla parametrarna finner de vara negativa för Påskön och öns öde blir ur detta perspektiv inte så underligt. De människor som kom dit förstod inte öns specielle känslighet enligt J. Diamond utan trodde antagligen att det var på samma sätt med denna ö som de öar de kom från.
J. Diamond hävdar den ekologiska kollapsen i sin bok ”Collapse” och det är detta som läroboksförfattarna har tagit intryck av. Han hade rätt i att Påskön var känslig men att polynesierna orsakade kollapsen är inte ett faktum. De första europisiska sjöfararna som kom till ön på 1720-talet berättade att trots att ön inte hade några stora träd och den verkade vara sandig så producerade öns invånare rikligt med frukter, rotfrukter, sockerrör och ön var grönskande när de såg den. Invånarna var fredliga.Detta att polynesierna förstörde så för sig själva ifrågasätts av Carl Lipo och Terry Hunt i deras bok mycket intressanta bok “The Statues That Walked”. Dessa personer har själva jobbat som arkeologer på Påskön till skillnad från J. Diamond och de gör i sin bok bruk av de allra senaste arkeologiska fynden.Den kanske mest bidragande orsaken till avskogningen var inte människorna utan polynesiska råttor som kommit till ön med människorna. (Det finns liknande exempel på annat håll). När polynesierna koloniserade nya öar hade de med sig hundar, höns, grisar och den polynesiska råttan för att vara säkra på att få tillräckligt med kött. Striderna mellan urinvånarna och deras kannibalism hände aldrig och den verkliga ekologiska kollapsen kom först med de europeiska kolonisatörerna, deras smitta, vapen och slaveri. Att sedan en massa får fördes dit ökade erosionen. Den ekologiska kollapsen orsakad av polynesierna är kanske bara ett hjärnspöke och som sådan inte speciellt lämplig i våra barns löroböker som ett exempel på vad som kan hända hela jorden. Vad hände när europerna kom dit är en historia som inte är särskilt upplyftande. När ett folk erövrade ett annat, det var då som det hände mindre smickrande saker. Ska återkomma till denna sak senare.
Ön som den ser ut idag. Lite trädplanteringar finns det.
Till höger på bilden tycks flygplatsen skymta fram.