Rutgers Blogg

Klippduva är en fågelart i familjen duvor. Arten inkluderar tamduvan, och förrymda bestånd av tamduvor som givit upphov till stadsduvan. Dessa tre typer häckar med varandra. Klippduvan har sin naturliga utbredning utmed Skottlands kust, lokalt på Irland och Färöarna, i västra och södra Europa, i Nordafrika, Arabiska halvön och Sydasien så långt österut som Indien.  Klippduvor är förhållandevis stationära och lämnar sällan sina lokala områden. Arten (inklusive stadsduvor) har en stor utbredning, som globalt uppskattas uppgå till 10 miljoner km². Den har en stor global population, inklusive uppskattningsvis 17–28 miljoner individer i Europa. Arten introducerades första gången 1606 vid  Port Royal, Nova Scotia i . Nordamerika. Stadsduvan som härstammar från klippduvan känner sig lika väl hemma bland höghusen som klippduvan i bergsområden.

Klippduvan tämjdes för 5000 år sedan i Egypten. Där la man märke till duvans lokalsinne och förmåga att alltid hitta hem. Detta gav upphov traditionen till att hålla duvor som brevduvor. Brevduvor kan bara hitta hem. Så när man skulle ut på resa kunde man ta med sig duvor och släppa dem med fastbundna meddelanden kring benen och meddelandet kom hem. Belägrade armeér kunde låta brevduvor flyga iväg med bön om hjälp. Sjöfarare som Bibelns Noa hade duvor med sig allt enligt sedan bland sjöfarare. Genom att på öppet vatten släppa ut duvor och iaktta den riktning de flög iväg på kunde man fastställa varifrån man kom. Släppte man i stället upp en korp som Noa också hade med sig och som även vikingarna hade med sig i sina båter kunde man fastställa riktningen till närmaste land. Korpen flyger nämnligen till närmaste landparti.