När det gäller biologisk mångfald är det fråga om antalet arter, mängden av dessa och variationen inom arterna. En blomsteräng som denna är också rik på fjärilar, blomflugor, humlor av olika slag osv. Detta område är inhägnat så att inte alla turisterna här ska trampa ned gräset och örterna, för det är en slåtteräng som ska slås med lie under juli månad. Mellan 30 - 50 arter per kvadratmeter är en imponerande mångfald, men slutar människan att använda marken kommer detta område på cirka 20 -30 års sikt att bli märkbart artfattigare. Träden kommer att invadera området som visades på "Dagens bild". Mängder av betesmarker och de flesta slåtterängarna har försvunnit pga industrialiseringen av jordbruket och den svenska jordbrukspolitiken. Detta för med sig en minskning av den biologiska mångfalden. Ska vi i Sverige stoppa denna minskning är det på detta område vi ska göra en insats och här hjälper inga stora rovdjur.
I rovdjursföreningens skrift om de stora rovdjurens ekologiska betydelse i Skandinavien tar de ofta exempel från Nordamerika och andra länder. Rovdjuren har där begränsat älgstammens täthet till en femtedel av ekosystemets bärkraft. I andra ekosystem är denna bara en sjundedel av det möjliga får vi veta. Men det som gäller för Nordamerika gäller kanske inte gäller helt fullt i Sverige.
Det gäller till exempel inte björnarnas fröspridning som han tar upp i skriften. I Centralasien äter björnar vilda äpplen för att få upp hullet inför vintersömnen. Hos oss är det fråga om att äta blåbär. I Alaska äter de laxar, likadant i Fjärran Östern. Forskare tror att björnar har varit viktiga för att sprida äpplearter runt om i Centralasien. Att björnar kanske var viktiga för fröspridningen av äpplen är inte samma sak som att de är viktiga för fröspridning i Sverige. Att björnar är en del av en viktig kvävetransport från havet och laxarna i Nordamerika är inte samma sak som att björnana i Skandinavien är en lika viktig del av kvävetranporten här. Ekosystemen är olika. Det är en sak som rovdjursexperten Liberg hade insett. ”Det förefaller som kanske förväntningarna på rovdjurens roll i ekosystemen är något överdrivna i Sverige”, säger Olof Liberg, Sveriges ledande vargforskare.
Detta skulle kunna vara riktat mot rovdjurförenings skrift. Likaså Urban Emanuelssons uttalande om att " Rovdjursförvaltningen måste också vara rimlig. Håller vi för fanatiskt på varg, järv och lo kan vi slå ut mängder av andra arter".
Rovdjurföreningen ser inget positivt på människan i ekosystemen. Rovdjuren gör det bättre så stör dem inte i deras viktiga arbete. Detta är kanske deras viktigaste slutsats.
De arter som idag finns i vårt land har allesammans vandrat in efter istiden, den ena efter den andra. Vilken del hade rovdjuren i detta? Deltog dessa djur i fröspridningen så att våra ekosystem blev rikare. Människan har fört in olika arter som ökat den biologiska mångfalden undan för undan. Vi kan bara tänka på munkarna och medicinalväxter av olika slag.
Det som mest har påverkat fördelningen av olika växtarter är klimatet. Under stenåldern och något efter var de "ädla lövträden" mer spridda norrut på grund av värmen. På samma sätt ser vi idag en vandring norrut av boken och det är klimatet som ligger bakom detta. Alla växter som fanns innan de senaste istiderna har inte återinvandrat. De upprepade istiderna har gjort vår flora fattigare.
Att överdriva de stora rovdjurens roll gör det inte rovdjurföreningens skrift trovärdig. Men det finns fler saker att säga om detta. Fortsättning följer.