Rutgers Blogg

 

Om denna fågel sägs det ” Under de senaste 200 åren har arten spridit sig från norr i Lappland till söder i Skåne. Sedan 1950-talet anses silvertärnan ha ökat kraftigt i hela Östersjön samtidigt som fisktärnan har minskat. I flera fall finns det beskrivet hur förekomsten på vissa öar har förändrats från att ha dominerats av fisktärna till att domineras av silvertärna. Det svenska beståndet är uppskattat till 20.000 – 25.000 par.” http://www.fageln.se/art/silvertaerna.aspx

 

Silvertärna har ökat efter en nedgång runt millennieskiftet, + 71 % 1990–2013 http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskydd/hav-och-kust/sofbirdlife-ostersjoseminarium-2014/  

 

Det svenska beståndets storlek har uppskattats till 20 000–25 000 par. Detta bör sättas i relation till ett samlat europeiskt bestånd på cirka 500 000 par, varav närmare 75 % på Island.

 

Sedan mitten av 1970-talet har silvertärnan ökat i antal såväl i Östersjöområdet som i Vänern. Tecken finns dock på att arten lokalt försvunnit till följd av minkens expansion. http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&downloadUrl=/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/faglar/faglar3.pdf

 

Minken är en stor fiende till sjöfåglarna sägs det i http://www.havet.nu/dokument/HU20033mink.pdf En undersökning i Skärgårdshavet i Finland visar att en utrotning av minken inom ett område snabbt får en stor positiv effekt på fågelpopulationerna. Samtidigt är en total utrotning över mycket stora områden, t.ex. över hela Skärgårdshavet, en utopi – vi får även i fortsättningen leva med minken som en del av faunan i skärgården.”

 

Vidare sägs det ” De flesta arter av skärgårdsfåglar häckar på små trädlösa skär och kobbar, alltså på ställen där naturligt förekommande landlevande rovdjur, såsom räv, endast mycket sällan finns. Eftersom minken är en såpass skicklig simmare når den mer eller mindre alla öar och kobbar i Skärgårdshavet. Resultatet blir ödelagda fågelkolonier, dödade fågelungar, och även dödade fullvuxna fåglar. Minken är dessutom känd för att kunna döda mer än vad den förtär……..

 

Populationerna av ett stort antal skärgårdsfåglar ökade efter decimeringen av mink. Även diversiteten, d.v.s. antalet arter ökade efter att minken försvunnit. Det ser därför ut som om minkdecimering ger det bästa resultatet. i områden där fågelstammarna i början är små, kanske där minkens inverkan ursprungligen varit allra störst. Det verkar dock krävas en relativt lång tid för att förändringar i den häckande fågelfaunan ska uppstå.

 

Arter på väg tillbaka

De arter som ökade snabbast och mest i antal efter minkdecimeringen var vigg, svärta och roskarl. Viggen ökade i Trunsöområdet från 0 par till som mest 29 par, svärtan från 1 till 40 och roskarlen från 8 till 48 , allt inom loppet av 5–6 år. Även andra arter ökade efter att minkdecimeringen kommit igång. Exempel på detta är gräsand (1 till 20 par), större strandpipare (3 till 15 par), labb (2 till 10 par), fiskmås (50 till 125 par) och silvertärna (89 till 309 par). Två arter som försvunnit från Trunsö-området i och med minkens invasion, tobisgrisslan och tordmulen, återkoloniserade glädjande nog området efter några minkfria år. Minkdecimeringen gav alltså stora positiva effekter på fågelpopulationerna i de undersökta skärgårdsområdena. Att utrota minken inom stora områden är dock tyvärr helt orealistiskt. Vi kommer även i framtiden att få leva med minken som en del av vår fauna i skärgården.”

Det tätaste beståndet i Europa sägs finnas på Island.