De stora sjöarna 2012-10-30

http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2012/vecka44/db12okt30.htm
 

Dessa sjöar började sin existens efter att det nordamerikanska istäcket hade smält undan.

Från början uppfattades dessa sjöar som så stora att även om man släppte ut föroreningar så skulle de inte kunna bli förorenade precis som en vetenskaplig expert en gång i tiden sa om Vänern. Men ack så fel. De stora sjöarna drabbades inte bara av övergödning på grund av allt avlopp som släpptes ut, utan även bekämpningsmedel, tungmetaller, klorerade kolväten drabbade sjöarna. Precis som med Vänern på 60-talet var dessa sjöar mer eller mindre kraftigt drabbade av föroreningar. Värst var det med lake Erie som är en grundare sjö och mer näringsrik vilket man kan se på flygbilden, mer grön färg.

 

Dessa sjöar har varit viktiga som fiskevatten, transportleder och för rekreation. Niagarafallen stoppade en gång i tiden sjöfarten mellan Lake Ontario och Lake Erie men genom kanalbyggen öppnades vattenvägar till Atlanten men även Mexicanska golfen. Nu kunde fartygen passera till sjöarna via slussar. Inte bara fartyg passerade utan även främmande invasiva arter som zebramusslor, nejonöga och en viss sillart vilka ställe till med stora problem och konkurrerade ut inhemska arter (sammanlagt 180 främmande arter även om inte alla är problematiska). En sötvattenart av lax utrotades nästan ungeför som vår egen Gullspångslax.

 

Det kom en vändpunkt i slutet på 60-talet då man förstod att det här går inte längre. Förbud mot PCB och DDT infördes, fler reningsverk byggdes. De invaderade arterna bekämpades och sakta men säkert har miljön förbättrats men det återstår fortfarande arbete med miljön i dessa sjöar. På diagrammen nedan ser du hur arbetet mot miljöföroreningarna har framsridit på liknande sättt som vi ser i Sverige.

 

PCB i ämne i vissa oljor och plaster. På diagrammet ser vi minskningen från 1991 men det var ännu värre tidigare.

 

 

Lake Michigan var värst ute på 70-talet.

 
PBDE är ett flamskyddsmedel, vi kan se minskningarna från år 2000 och återigen var Lake Michigan mest illa ute.
 
 

Den endemiska sötvattenslaxen har även den räddats men den har inte ännu återtagit alla sina forna områden.

 

Stillahavslax planterades in och förökade sig bra. Det blev en stor sportfiskeframgång. De levde på den invasiva sillarten men nu när den är nästan uppäten har denna laxart minskat rejält. I Lake Ontario finns den Atlantiska laxen naturligt och den har hämtat sig från tidigare utfiskning, en annan succehistoria. Om du vill läsa om hur man arbetar med restaurera sjöarna så läs

http://greatlakesrestoration.us/pdfs/real-results-201202.pdf  .

I allmänhet kan man säga att vattenkvalitén har förbättrats rejält sedan 1969.
 
 
 
 

 

 

 

 

Kommentera här: