Det kommunala gräsmatteförtrycket 2012-04-18
Kommuner älskar gräsmattor över allting annat i sin omgivning. Ok de är lätta att sköta, bara att köra med stora gräsklippare man behöver inte tänka på så mycket. På vägen fram till skolan växte det för så sent som för två år sedan vildmorot. Varje höst då vi började med ekologin och då eleverna fick gå ut och samla blommor, även fordons och industrielever gick runt med små blombuketter, var det trevligt att kunna plocka in vildmorötter från denna plats. Efter bygget av den förlusttyngda badanläggningen har vissa övernitiska gräsmatteälskande personer i kommunen bestämt att den vilda floran längs vägen in till skolan på baksidan ska bort. Gräsmatta ända ut till vägen och även det lilla diket har fyllts igen bakom Cylindahallen. Bara gräsmattor naturligtvis. Varför saknar jag vildmorötterna? Jo jag brukade plocka in vildmorötter som var lite större och med en större rot. Jag skrapade bort den yttre delen och fick fram den vita lite träaktiga inre delen som har en kraftig lukt av morot sedan gick jag runt i klassen och alla fick lukta på den och jag frågade om de kände igen lukten från den vita roten. Jo den var bekant på något sätt för de flesta. Det luktar ju morot sa någon som hade lyckats att identifiera lukten. Visst sa jag men varför luktar den morot frågade jag. Alla brukade se lite frågande ut. Jo sa jag den luktar morot för det är en morot, en vildmorot. Från början hade moroten inte den orangea färgen som den har idag. Den har kommit fram genom växtförädling. Här är den riktiga vilda moroten. Detta var då något som de inte glömde, en liten trevlig upplevelse. Nu kan jag inte längre snabbt och enkelt få tag på vildmorötter.
Förut hade vi en kal gräsmatta framför Torsgården. Vi blev glada en dag när vår förra rektor Birgitta Vallin kom ned till skolan med en representant för tekniska. Vi fick höra att något skulle göras åt den kala gräsmattan. Vi blev också glada när vi fick höra att vi skulle få ge förslag på de växter som skulle planteras. Vad kul. Jag och en kollega tänkte igenom detta och planerade vilka växter som skulle planteras. OK det tog ett par år innan det blev gjort, först fanns det pengar till detta och så helt plötsligt fanns det inga pengar och sen en sommar under sommarlovet skedde arbetet. Vi blev överraskade över de växter som planterades för det var ju inte vårt förslag. Vi tänkte oss träd som blommade fint och ett och annat fruktträd. Vi tänkte oss budleja som är en fjärilsbuske och ofelbart lockar fjärilar. Med mer insekter tänkte vi skulle det bli mer småfåglar. Vi skulle kunna utveckla våra biologistudier. Men ack vad besvikna vi blev när vi såg vad man planterat. Ingen budleja och mer oxel som vi har kring skolan till förbannelse. Någon annan hade planerat växter med helt andra saker i tankarna än vi lärare som tänkte på trevliga biologistudier utomhus. Kommunen friar ibland till våra elever för att få dem att vara med att bestämma om saker i kommunen. Vi fick löfte om att vara med att bestämma men sedan struntade man i det hela, egentligen ingen bra reklam för kommunen. Vid ena sidan av skolan har vi haft ett litet vildvuxet område där vi haft ett varierande utbud på vilda växter, alltid något. Fick en gång i tiden, HT 2002, ett löfte från kommunen via vår rektor att det skulle få vara vildvuxet med tanke på våra biologistudier. Nu i höstas såg jag att kommunen tänkte röja lite grann och det skulle inte skada tänkte jag. Men när jag såg resultatet kunde jag inte tänka mig att de som var ansvariga för röjningen skulle tänka så enkelspårigt. Att i stort sett bara spara björkar. Alla sälgarna som är så viktiga för den biologiska mångfalden hade man helt sonika huggit ned. Som tur är kommer de snart att växa upp igen. Läs gärna boken "Sälg-livets viktigaste frukost" som ges ut av "Centrum för biologisk mångfald". De ansvariga men även kommunarbetare borde utbildas i detta med biologisk mångfald.
Det jag även har tänkt på är hur de ansvariga ser på vår undervisning. Troligtvis är det så att man tror att vi som lärare bara står framme vid katedern och pratar och eleverna sitter snällt och lyssnar. Så är det nu inte. Biologiundervisningen innebär praktiska moment. Ut och samla växter är ett levande arv sen Linnés tid och vi fortsätter med det idag på 2000-talet. Varje skola borde ha ett vildvuxet område nära till hands för studier. Detta borde vara en självklarhet för de ansvariga inom kommunen. De vildvuxna områdena minskade mycket med badanläggningen. Vid den gamla scoutstugan var det trevligt att gå med eleverna och fågelskåda. Som alla förstår blev det inte bättre efter att badet byggts. Men vid skolan höll det ju att växa upp men även där tog det ett slut.
Jag har funderat på detta med den biologiska mångfalden kontra gräsmatteförtrycket i kommunerna.
Hur ser man inom kommunen på den biologiska mångfalden och studiemöjligheterna i biologi för våra elever?
Se gärna docent Svenolov Lindgrens inlägg om gräsmattor på hans blogg http://biologin.wordpress.com//
Oklippta gräsmattor ger större biologisk mångfald
I går fick jag en artikel som fångade mitt intresse: Det kommunala gräsmatteförtrycket. – Tack för den!
Jag fann den nya bekantskapen, Lagmans natursida och Rutgers Blogg mycket väl genomarbetade och intressanta och kommer att återvända till dem. – På återhörande!
Med hälsning, Svenolov